Mystagogik har stora likheter med new age, panteism, animism, spiritualism och shamanism.
Man förbiser att det mystika framträder under den bokstavliga meningen och inser inte att den bokstavliga meningen innehåller fördoldheter, så att om inte Herren öppnat meningen för apostlarna, skulle inte heller dessa ha förstått honom.
Martin Luther
Luther skilde på två aspekter av tron, dels en yttre, som han kallade “den historiska tron“. Denna rör historiska utsagor och dogmatik. Den andra delen av tron är den inre, personliga och transformativa, som äger rum i den kristnes hjärta och i vilken den Helige Ande vägleder, tills människan till slut uppfattar sig förenad med Gud. Denna kallade Luther “den sanna tron“.
Man skulle därmed till viss del kunna göra jämförelser mellan Luthers distinktion mellan “historisk” resp “sann” tro och den som fanns i den tidiga kyrkan mellan katekesundervisning inför dopet och mystagogikundervisning som vägledning till en personlig djupupplevelse av det kristna mysteriet.
Tro som sann kunskap är inte bara summerad i det jag hör och i den historia jag berättar, utan att tro är att ta i besittning, luta sig mot och ivrigt längta efter den andliga kunskapen, så att den kan komma in i hjärtat och jag kan hoppas och inte tvivla och finna den frid och äga den förtröstan som Kristus har lidit in i världen för mig. Den enbart historiska tron kan inte åstadkomma detta.
Du blir en riktig teolog i hänryckning och extas.
Martin Luther
För många är Luther oskiljaktigt förknippad med en övertro till förnuftet och med den typ av forensiska trosframställning som kommer från skolastiken sedan Anselm av Canterburys tid, men även om Luther anknöt och uttryckte sin tro med denna typ av framställningar var detta inte kärnan av hans teologiska insikt.
Han hade inga problem med att använda skolastikens uttryck, men var inte bunden till den och anknöt också till ett radikalt annorlunda sätt att förstå kristendomens centrum, som varit ett bärande sätt att formulera mystik teologi, kanske tydligast av kyrkofäder som Gregorius av Nyssa och Gregorius av Naziansos.
Detta uttryck, som tål att mediteras över, och inte står i motsatsförhållande till Anselm, kan sammanfattas med orden; Gud blev människa för att göra människan till Gud.
Enligt detta perspektiv är Jesu verk inte främst ett juridiskt frikännande från människans skuld, utan handlar snarare om att förena det gudomliga med det mänskliga för att råda bot på det grundläggande problemet; att Gud och människan inte var förenade. Just så enkelt. Samt att denna förening – i kärlek – som har sin början i Kristus, skall utsträckas till oss alla, så att Gud genom sin förening också med oss, blir allt överallt.
I denna tolkning hänger bebådelsens, julens och påskens mysterium än mer tydligt ihop. Guds förening med oss och vår verklighet, som påbörjas genom Jesu födelse, fullbordas genom Jesu instigande i vårt mörker och vår död. Denna mystika teologi lyfter på ett alldeles speciellt sätt fram att Guds människoblivande främst handlar om att Gud älskar människan till en sådan grad att Gud vill förena sig med människan, och dela allt med henne.
Alltså en äktenskapsmystik som därmed ger en helt särskild tyngd till Jungfru Marias “Ja” till den Gud hon älskar över allt annat, och blir ett med genom bebådelsen. Några citat ur mängden från Luther om detta för honom kära och centrala ämne:
På samma sätt som Guds Ord blev kött, sannerligen på samma sätt är det också nödvändigt att köttet blir Ord. Kraften blir kraftlös för att kraftlösheten må bli kraftfull. Logos tar på sig vår form och vårt mönster, vår bild och likhet. Visheten blir dåraktig så att dåraktigheten må bli Vishet. Och på det här sättet är det också med allt annat som är i oss respektive hos Gud, han tar det vi har för att på detta sätt ge sig själv och det han har, till oss.
Men ack. I dessa våra dagar är det kristna livet okänt i hela världen. Det predikas inte. Inte heller finns där någon som söker det. Vi kristna är helt oförstående om varför vi ens kallas kristna, och det namn vi bär. Ändå är vi ju namngivna efter Kristus, inte för att Kristus skulle vara långt borta från oss. Nej, vi kallas kristna för att han finns hos oss, inom oss. Vi tror och är Kristus.
Inte endast ger tron så mycket att själen blir lik det gudomliga ordet – full av nåd, fri, salig – men den förenar sig också med Kristus liksom en brud förenar sig med sin brudgum. Som Paulus säger, genom detta äktenskap blir Kristus och själen ett.
Kristina Lindh skriver om ett allt populärare sätt att göra Luthers djup åtkomliga. Nu växer suget efter metoder som öppnar dörren till en återförtrollad värld.
Vid vårens hearing av ärkebiskopskandidater dök det plötsligt upp ett främmande ord. Det var uppsalabiskopen Karin Johannesson som på frågan om vad kyrkan borde jobba mer med svarade ”mystagogik”.
– Det finns en stor andlig längtan idag, och det är inte främst intellektuell kunskap om tron som efterfrågas utan en kunskap som berör hjärtat och livet, sa hon.
"Ett ärligt sökande"
Hon får medhåll av Carl Stattin, diakon i Knivsta pastorat och en av de drivande krafterna i en växande rörelse kring begreppet mystagogik.
– Folk är inte längre intresserade av kyrkopolitiska konflikter. Istället ser jag ett ärligt sökande efter en förtätad gudsrelation och ett intresse för andlig fördjupning som spänner över alla Svenska kyrkans olika fromhetstraditioner.
Inom ramen för två nätverk, ”Hjärtats bön” och ”Nätverket för mystagogiskt lärande”, arbetar Carl Stattin tillsammans med ett antal diakoner, präster och prästkandidater för att sprida kunskapen om mystikens metoder.
De har studiecirklar och bönegrupper och driver sedan ett år tillbaka Den fördolda världen, en teologipodd om den kristna mystiken.
En slags pedagogik
Med början den 2 september arrangeras en tredagarsträff i Uppsala inom ramen för nätverken. Och den 29-30 september har Uppsala stift fortbildningsdagar där mystagogiken och Luther står i fokus.
Mystagogiken kan bäst beskrivas som en slags pedagogik, säger Carl Stattin.
– Mystagogiken är en samling av metoder, principer, verktyg och böneformer utformade för att föra människor in i det kristna mysteriet, alltså att Gud blir människa.
Ett sätt att återupptäcka drag hos Luther
Rötterna är månghundraåriga; mystagogiken var i den tidiga kyrkan en naturlig följd av katekumenatet. Ett sätt att fortsätta växa i tro.
Idag lyfts den fram inte minst som ett sätt att återupptäcka bortglömda drag hos Luther. Domen har ofta varit hård mot vad kritikerna ser som Martin Luthers och reformationens skuld till att tro kommit att bli något som sitter i huvudet och till en kritisk hållning mot sökande av Gudserfarenhet.
Men det är inte hela bilden, menar Carl Stattin.
– Visst kunde Luther förklara sin teologi med förnuftet, men han klädde också av tron de teologiska tankarna om den och insåg att tron i själva verket är Guds egen närvaro.
Den som upptäcker Luthers djup finner en återförtrollad värld.
Byte av fokus från hjärna till hjärta
Carl Stattin pekar på att många av dem som söker efter trons djupdimensioner ofta har utforskat karmelitisk spiritualitet, ignatiansk vägledning eller Jesusbönen.
– Genom mystagogiken visar vi att det finns sätt att göra Luthers djup åtkomliga. Djup som motsvarar och skapar broar till det vi finner i katolska eller ortodoxa traditioner, men som man utanför snäva universitetskretsar glömt bort.
Martin Luther må vara förknippad med sin katekes. Men det var skriften En ädel liten bok, skriven av en anonym Mäster Eckhart-lärjunge, som reformatorn höll som den viktigaste boken efter Bibeln, och Augustinus, säger Carl Stattin. Han menar att den sätter fingret på det som mystagogiken går ut på: att skifta fokus från hjärna till hjärta.
– Det som ligger mellan den bedjande och Gud är jaget. Luther pratade om inkröktheten i jaget och att vi behöver lämna våra tankar och stiga in i vårt hjärta.
"Som när man lär sig cykla"
Genom konkreta tekniker där man tränar förmågan att vara i stillhet, att låta andningen sjunka och att skifta fokus, öppnar man sitt inre för andliga erfarenheter, säger Carl Stattin.
– Det handlar om att lämna uppmärksamheten på den personlighet vi bygger upp i vardagen. Man släpper taget om jagets gräns och riktar sig mot Gud. Efter en tids träning börjar kroppen minnas och leder självmant in mig i ett gudsmöte. Med risk för att låta lite teknisk är det ungefär som när man lär sig cykla.
Mystagogik är något för både vanekristna och sekulariserade, menar Carl Stattin.
Det avgörande är att man är nyfiken och vill ”se mer än man tidigare sett”. Samtidigt är mystikens utgångspunkt att det som människan söker redan är för handen. Det är en position där ”bortom” och ”inom” flyter samman.
Naturmystik i psalmboken
I ett avsnitt av Den fördolda världen diskuterar Carl Stattin ”granskogsfolket” med kaplanen och poddkollegan Jimmy Österbacka. Termen är hämtad från religionsprofessorn David Thurfjells uppmärksammade bok om hur svenskens andlighet går via naturen. Granskogsmänniskans erfarenhet är i hög grad en mystik erfarenhet, menar de.
I centrum står upplevelsen av tillvarons helhet och av att få kontakt med en fördold värld.
"Vi vill göra mystagogiken tillgänglig utan att tappa i djup och bygga upp strukturer som fungerar som en fortsättning av kyrkans katekumenat. Vi vill skapa arbetsmaterial som man kan använda i lokala församlingar"
– Om man blir mer kroppslig blir man mer andlig. Jag är övertygad om att det är därför så många människor ger sig ut i vildmarken. I naturen släpper man taget om sina tankar, man är mitt i upplevelsen av dofterna, ljuden och synintrycken, säger Carl Stattin.
Samma folkligt andliga förankring ser de i psalmboken, som består av ”vers efter vers med naturmystik”.
Ett budskap som finns i sagornas värld
Kanske är det ändå i sagorna vi hittar mystikens budskap i dess mest folkliga form, menar de. Det de syftar på är inte bara den förtrollade världen utan budskapet om den enskilda människans inneboende kraft och tron på ett slags omkastad ordning där ”den minsta plötsligt blir kung”, precis som tron på ”guden som blev människa och som får den minsta syndaren att bli Gud själv”.
Det nutida exemplet hämtar de från Harry Potter och berättelsen om hur en liten föräldralös pojke som växer upp i sina morföräldrars avförtrollade värld, plötsligt översköljs av brev från en dittills osynlig verklighet, och visar pojken att han är så mycket mer än vad han trodde att han var.
Vill göra mystagogiken tillgänglig
Podden har haft många lyssnare, en period var det den sjunde mest lyssnade svenska podden inom kategorin andlighet.
Carl Stattin tar det som ett tecken på att suget efter mystagogik är stort och att fler vägar in i metoden behövs.
– Det största problemet med den här enorma traditionen är att det saknas en lättillgänglig introduktion. Vi vill göra mystagogiken tillgänglig utan att tappa i djup och bygga upp strukturer som fungerar som en fortsättning av kyrkans katekumenat. Vi vill skapa arbetsmaterial som man kan använda i lokala församlingar.
En avgörande person
Det är ingen liten ambition som vuxit fram ur vad som började som ett antal sökande samtal i en liten vänkrets i Uppsala och Fjellstedtska skolan.
För Carl Stattins personliga del är det särskilt en person som varit avgörande: Bo Nylund, kyrkvärd, hedersdoktor och författare. Carl Stattin mötte honom på universitetet, där han arbetade som lektor i filosofi.
– Bo Nylund hade ett djupt mystikt intresse och var den som tillgängliggjorde kyrkans mystika tradition för mig. Han visade hur mystiken inte kan skiljas från det som är livet.
"Visade hur tron inkarneras"
Carl Stattin beskriver hur Bo Nylund ofta hade papperslösa som bodde hos honom och hans fru.
– Han gjorde hela sitt hem till en flyktingförläggning och visade hur tron inkarneras och är konkret synlig.
Med sig i vardagen bär Carl Stattin en mystagogisk övning som ger riktning. Det handlar om den gyllene regeln.
– Testa att se den som en beskrivning av hur tillvaron faktiskt är. Det jag gör mot min medmänniska gör jag mot mig själv och mot Kristus. Djupast sett är vi – du, jag och Gud – redan förenade.
