Äntligen tar Svenska Kyrkan steget till att markera mot hederskulturen!
lördag 26 november 2022
tisdag 18 oktober 2022
Martin Lönnebo
Martins andliga gym i magasinet Amos.
Ur amos nr 2/07
I förra numret av Amos påstod jag att läkare börjat skriva ut recept på fysisk aktivitet: "Två piller dagligen samt en halv timmes promenad." I många fall borde de göra ett tillägg: "Samt 20 minuter tystnad".
Naturligtvis menar jag självvald tystnad och inte påtvingad. Den goda tystnaden är den som ger hjärtat ro. Den är helande, läkande och livgivande.
Den onda är dess motsats.
Den onda fysiska tystnaden är frånvaron av närhet. Vi behöver en hand rent fysiskt och synen av en människa. Du kanske kan minska den för någon?
Den onda psykiska tystnaden får hjärtat att frysa. Det finns alldeles för mycket av sådant i vårt nutida Sverige. "Det är nära mellan hus men långt mellan hjärtan", som Nils Ferlin skriver. Här har du en bra mänsklig övning: kom ihåg, trofast och uthållig, någon som längtar efter kontakt.
När det sedan gäller den onda andliga tystnaden är det ännu värre. Där är hela Sverige numera en glesbygd med ödsliga kalhyggen. Vi sitter sällan vid barnens säng, ber och sjunger aftonbön. Vi ger dem inte möjlighet att höra heliga ord och samtala förtroligt med sin himmelske Förälder. Och hur är det med oss vuxna? Guds tystnad är påtaglig, främst beroende på att vi lyssnar för lite inåt. Vi är överösta av buller, utom oss och inom oss.
Bultandet av Guds hjärtas slag genomuniversum och samvetets viskande röst i vårt bröst försvinner i bakgrundsbruset. Andlig övning: gör något för att minska den onda andliga tystnaden. Om du inte kommer på något, börja att bedja. Ett svar ska växa fram.
Hur svårt är det inte att leva i ett hjärtlöst universum! Hur ensam är inte vår lilla blå planet i dessa oändliga tomrum! Vilken välsignad uppgift att omsluta detta rymdskepp, med alla dess lyckliga och olyckliga varelser, med goda tankar och böner.
Men, undrar du käre andlige tränare, hur jag ska göra för att komma in i den goda tystnaden, den som kan ge kropp, psyke och ande mer frid?
Kroppen kanske behöver avslappning från tårna till sista hårstrået och längre tid till sömn samt något riktigt roligt? Psyket kanske behöver tränas att välja bort det som inte är alldeles nödvändigt? Anden kanske behöver träna försoning och överlåtelse?
Den nionde övningen är mycket lätt: Du tränar dig i att göra ingenting.
Först kort tid, sedan allt längre. Du ska bara överlåta och lyssna inåt.
Andakten
1. Fader vår, meditativ bön med Frälsarkransen.
2. Grip den gyllene Gudspärlan och säg: Du är gränslös, Du är nära, Du är ljus, Och jag är din. Tänk dig att Gud omger dig på alla sidor.
3. Grip om den första avlånga Tystnadspärlan. Sitt, stå eller ligg
avslappnat i frid. Du har gott om tid. Tänk dig att du är innesluten i den Guds frid som övergår allt förstånd. Just nu är allt som det ska vara. Ingenting fattas.
Gör dig en mental bild av en plats i världen du tycker mest om. För min del tycker jag bäst om himlen, så jag brukar titta bort mot Guds tron och säga i mitt hjärta:
O heliga tystnad,
Du är havet omkring Guds tron,
det evigt lysande och vilande.
Med ditt hjärtas öga betraktar du havet och ser att det är fullkomligt rent, det är som kristall. Detta är det klara havet, det läkande, det försonande, det livgivande. Ljuset från öster tränger ned i de gränslösa djupen och får dem att lysa som dagen.
4. Rör vid de tre silverskimrande Hemlighetspärlorna där du förvarar
dina innersta drömmar och dina förbönsämnen. Visa dem för Gud.
5. Sluta med Välsignelsen över allt och alla. Låt den nå till dem som
behöver den bäst ut över jorden.
Ta hjälp av
livets pärlor
Ur amos nr 1/07
Nu är det dags för åttonde övningen i Martin Lönnebos träningsprogram för själen.
Nu har läkare börjat skriva ut recept på fysisk aktivitet. "Ta två piller dag-ligen samt en halv timmes promenad." Om man bortser från pillren har själsörjare alltid skrivit liknande recept. Du läser just nu ett, men nu gäller det själen och inte kroppen. Kroppen är också viktig för själen och omvänt så läkare och idrottsfolk får gärna hjälpa till att få igång oss. Vi kan väl stödja varandra? Uttrycket "En sund själ i en sund kropp" är ju allbekant.
Det första receptet jag skriver ut när det gäller andliga övningar är Större medvetenhet. Menar du dig inte vara kristen och inte vill bli det heller så kan du strunta i det jag skriver. Men om du vill, så bli mer medveten! Jag säger inte fundamentalist eller självsäker. Försök att ta ett steg i Kristi efterföljelse, ödmjukt och stilla. Du är ju döpt. Försök däremot inte att bli en konstig människa utan en allt mer riktig. Älska det mänskliga, vörda det Gudomliga, använd ordet och.
En allmän rekommendation för alla som vill bli kristna, eller som är på väg är, att börja be regelbundet. Varje dag - och även gärna oregelbundet. Rädda söndagen och våga dig till kyrkan och delta i den heliga mässan. Börja eftertänksamt, steg för steg, ta konsekvenserna av din kristna tro. Bryter du brödet i mässan, så gör det också i vardagen, bryt och dela. Gör något konkret. Något skall förlåtas, någon skall hjälpas, i något skall jag ändra mitt beteende.
Övningarna vi hitintills haft, med hjälp av livets pärlor, har koncentrats på bönen och genom den har något hänt. Du har inte bara bett. Din tanke och din känsla påverkas och du förändras själv genom din bön.
Du får en större Gud: ²Du är gränslös². Det är det viktigaste nu. En Gud som är en avbild av oss duger inte. På bara 80 års tid har universum blivit 100 miljarder gånger större. Jo, vi behöver en stor Gud, som vi naturligtvis inte kan förstå oss på.
Du får en vardagligare, innerligare Gud: "Du är nära". Det är det viktigaste nu. Vi behöver en Gud som är med oss i en värld där vi alltmer förlorar livsmodet.
Du får en Gud du kan lita på och anförtro dig åt: "Du är ljus". Det är det viktigaste nu. Det hjälper inte att vara stor och nära om vi inte kan lita på Gud, det är ett barmhärtigt ansikte vi söker. Med dessa tre tankar och bilder i ditt hjärta, som alla är viktigast, så kan du i helig frimodighet säga orden:
Jag är din.
De utgör den åttonde övningen.
Åttonde övningen: Meditera över de innerliga orden: Jag är din.
Det är en förmån att få vara vigselförrättare. Jo visst kan det vara påfrestande om man lägger alltför mycket på det yttre, det kan bli spänt och nervöst. Dessutom kan man oroa sig för hur det skall gå. Men det som alltid griper mig är allvaret och ömheten i vigsellöftena. Man säger, även om orden är något annorlunda: Jag är din. Och jag lovar att försöka vara det livet ut till dess döden skiljer oss åt. Säg till Gud: jag vill vara kristen. Jag är din. Att i liv, i död, i evighet höra till är stort. Jag är din, du är min, evig är vår kärlek. Nu har jag någon att dela livet med. Jag vet vart jag hör.
Andakten
1. Fader vår, meditativ bön med
Frälsarkransen.
2. Grip den gyllene Gudspärlan och säg: Du är gränslös, Du är nära, Du är ljus och jag är din.
3. Förbli stilla och meditera över de innerliga orden, det oerhörda
löftet: Jag är din. Tänk dig att Gud är nära, och säg av hela ditt hjärta.
Jag är din. Det är mitt löfte för hela livet. Jag gör inga undantag. Jag är din, Du är min, evig är vår kärlek. Jag är kristen, jag vill leva som kristen, jag vill dö som kristen.
4. Rör vid Hemlighetspärlorna där du förvarar dina förbönsämnen och dina önskningar och drömmar. Visa dem för Gud.
5. Sluta med Välsignelsen, meditativt, över allt och alla.
Så må Guds frid som övergår allt förstånd, bevara dig, min okände vän.
Nu laddar Martin Lönnebo om. Här börjar hans nya serie i Amos, Martins gym. Träning och övningar för själen.
Ur Amos nr 6/06
Jag tänker ofta på er som utifrån denna spalt i Amos har börjat öva själen? Hur har ni det? Ursäkta, det är en dum fråga, den sänds ut i tomma intet, och om ni skulle svara så skulle jag inte klara av det. Ni har blivit för många.
Men jag tänker ofta på er. Har ni ett vackert hörn i bostaden, kanske med ett kors eller en liten ikon, där ni kan tända ett ljus och komma till ro? Hur går det med utantilläxorna? Ge inte upp, det är mycket lättare än vad du befarar, du kommer att bli stolt över dig själv. Kunde man på 1800-talet kan vi nu!
Har du meditativ musik som gläder själen? Eller bor ni många tillsammans och du känner dig skygg för blickar? Ja, då kan du reda ett vackert hörn i ditt hjärta och där vara tillsammans med Kristus och änglarna och fira din andakt? Jag vet attm många har Frälsarkransen under täcket eller under kudden dold för världen, det går bra, jag har prövat det.
Du kanske kan ha Frälsarkransen på höger handled med Gudspärlan över din pulsåder. Dess bultande kan bli ständig tyst bön: ”Kom ihåg mig” eller ”Herre, hör min bön” eller ”Tack för livet” eller ”välsigna mina kära” eller ”Förbarma dig över alla som lider” och tusen andra böner med och utan ord.
Ensam är du inte. Alla som ber bildar en osynlig gemenskap. Och utan förbön är du inte. I den tredje Hemlighetspärlan i min egen bönekrans samlar jag alla som använder radbandet, där finns du. Jag rör ofta vid den och säger: Gud, låt Ditt ljus lysa över dem.
Ge inte upp du som har börjat, trofasthet i det lilla är en säker väg till stora välsignelser. Är du nykomling kan du gå ut på nätet, www.amosmagasin.com och gå igenom övningarna 1-5.
SJÄTTE ÖVNINGEN
Förra gången mediterade vi över de väldiga orden Du är gränslös. Nu följer det lika underbara Du är nära. Det är en logisk nödvändig fortsättning av gränslösheten. Gud är stor och Gud är nära.
Övan dig, till dess nästa nummer av Amos kommer, att tänka: Gud är nära mig. Han är nära min kära. Han är nära när jag vaknar, Han är nära när jag somnar. Han är nära nu. Han är nära som min andning, ja som solens ljus, som regnet, som gräset vilket växer eller vissnar. Han är nära i mörkret, Han är nära i döden. Apostel Paulus visste det: ”i honom är det som vi lever, rör oss och är till.”
SJUNDE ÖVNINGEN
Meditera över de lysande orden Du är ljus. Öva dig i att tänka gott om Gud. Tänk: I Hans ansikte finns ingen skugga. Jag förstår mig inte på Dig Gud, men jag litar på Dig. Detta sätt att tänka kommer att bli till stor välsignelse. Jag kan gråta och klaga, men ändå i hjärtats djup förstå att Gud är god och att jag får förbli Hans älskade barn. Inte ens döden skall skilja oss åt. Håll ut min vän, din trofasthet skall få sin belöning. Bibeln säger: ”Gud är ljus och intet mörker finnes hos honom.”
ANDAKTEN
1. Fader vår, meditativ bön med Frälsarkransen.
2. Grip den gyllene Gudspärlan och säg: Du är gränslös, Du är nära, Du är ljus och jag är din.
3. Förbli stilla och meditera över de underbara orden: Du är nära. Tänk dig att Gud är nära… Fortsätt med Du är ljus… Tänk dig att Gud vänder sitt av godhet lysande ansikte mot dig. Du är nu förstådd utan ord. DU är sedd.
4. Rör vid Hemlighetspärlorna där du förvarar dina förbönsämnen och dina önskningar och drömmar. Visa dem för Gud.
5. Sluta med Välsignelsen, meditativt, över allt och alla.
Så må Guds frid som övergår allt förstånd, bevara dig, min okände vän.
Ur Amos nr 5/06
Nu är det dags fjärde och femte övningen i Martin Lönnebos träningsprogram för själen.
Övningarna bygger på varandra, i varje fall delvis. Det är därför bra att klippa ut dem. Dessutom behöver du en Frälsarkrans, gärna den vackra indiska, som du kan beställa nedan. Jag talar gärna för den eftersom tillverkningen ger arbete i byn och all vinst går till utvecklingsstörda.
Självklart är allt detta inte på något sätt och vis nödvändigt. Till Gud kommer man med tomma händer och öppet hjärta. Det är enda sättet. Och det är inte heller ordens mängd det beror på eller hur välformade de är. Kopplingen till det gudomliga Majestätet sker i ett uppriktigt hjärta.
Däremot kan det inte bara vara bra vara med ordningar och hjälpmedel för en splittrad nutida människa. Det är ofta nödvändigt för vi har stora problem med bönen och meditationen. Att lära sig bedja Fader vår och Välsignelsen meditativt med hjälp av livets pärlor i Frälsarkransen, gärna med stängd TV, tänt ljus och meditativ musik, är läkande salva för själen. Det kan du göra ensamt eller tillsammans med familjen.
FJÄRDE ÖVNINGEN:
Lär dig utantill denna bön och bed den varje gång du griper omkring den gyllene Gudspärlan i Frälsarkransen:
Du är gränslös
Du är nära
Du är ljus
Och jag är din
Den bönen hjälper att göra som änglarna, hylla Gud. Det är människans stora förmån. Av det vi beundrar påverkas vi. Bönen stärker tron på en stor Gud, en nära Gud, en god Gud. När du nått den insikten kan du uppriktigt i ditt hjärta säga de underbara orden: Du är min.
FEMTE ÖVNINGEN:
Här begrundar vi innebörden i "Du är gränslös".
Det vi först av allt behöver är en stor Gud. I den gamla kyrkan hade man ett litet universum och en stor Gud. Då gick det någotsånär ihop. Nu har vi ett stort universum, kanske gränslöst, men inte sällan en liten Gud, som liknar oss. Då blir vår tro patetisk och ömkansvärd. Det första i andlighetens förnyelse i Sverige är att vi vänder oss till en Gud som vi inte förstår oss på, därför att Han är oändligt Stor. Med vördnad tänker vi på Honom.
Jag är så glad att jag inte känner Gud. Men att Han känner mig. Försök att lära dig utantill följande bibelställe. Det är lättare än vad du tror:
Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. "Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare? Vem har skänkt honom något som han måste återgällda? Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen. Rom 11:33-36.
ANDAKTEN.
Tills dess vi möts igen i nästa nummer av Amos, må Nåden lysa över oss, kan vi använda följande ordning till den dagliga andakten:
1. Fader vår. Meditativ bön med Frälsarkransen.
2. Grip den gyllene Gudspärlan och säg: Du är gränslös, Du är nära, Du är ljus och jag är din.
3. Läs bibeltexten ovan. Grip en Tystnadspärla och förbliv i vila på stranden till havet inför Guds tron det evigt stilla och lysande. Begrunda i ditt hjärta, att du nu befinner dig inför hemligheternas Hemlighet. Gläd dig att Gud är större än alla dina tankar, din tvivel eller tro, fruktan eller längtan. Giv allt det som tynger och gläder dig till Guds obegränsade kraft och barmhärtighet. Det är inte hopplöst! Förtrösta!
4. Rör vid Hemlighetspärlorna. "Visa" dem för Gud. Bed för alla och allt.
5. Välsignelsen över allt och alla. Meditativ bön med Frälsarkransen.
Ur Amos nr 3/06
Det är något som inte stämmer.
Först fick jag i min hand en broschyr om X-metoden för effektivare muskelutveckling. Där stod det, lägligt nog, att jag inte behöver träna flera timmar per dag för att nå resultat. Det kan räcka med en halvtimma 1-2 gånger i veckan och det vore bedrövligt om jag inte kunde ta mig tid till det. Hälsa går inte att lagra, skriver man, den är en färskvara. Så fort du slutar träna försvinner muskelstyrkan. Satsa på sikt! X-metoden är en livsstil!
Där slutar jag läsa ur broschyren. Vi är ett folk som redan vet hur viktigt det är att sköta kroppen, och att den är byggd för fysisk aktivitet. Jag gör själv mina små försök, naturligtvis anpassade till min ålder.
Men det är något som inte stämmer.
Jag slår upp dagens tidning. Där skriver en läkare som återvänt från det forna Jugoslaviens tragedi. Hon blev skadad i kriget, men när hon kommer hem till freden ser hon att det inte var bra här heller.
"Människorna såg lika stressade ut som Sarajevoborna under belägringen." Och hon förundrade sig över att vi hade världens högsta ohälsotal, som det kallas. Hon misstänkte att det hade att göra med vår bräckliga värdegrund.
Personligen tror jag att vår och hela jordens svåraste sjukdom är bristande balans mellan heligt OCH profant, fysiskt OCH andligt, människan OCH djuren med växterna, brist OCH överflöd, aktivitet OCH vila, kropp OCH själ. Ordet är OCH, inte ELLER.
Om detta är sant, och det är svårt att förneka, så räcker det inte bara att träna kroppen. Vi är ju både kropp och själ, vi kan inte överleva som halvor. Vi är kanske ett folk som nästan har glömt hur livgivande en frisk själ är? Här i norr har vi satsat på det profana, det som kallas sekularisering. Av rädsla för att smittas av den söker andra folk det heliga och väljer bort det nödvändiga kritiska tänkandet. Detta skapar fundamentalism, förakt hos oss och hat hos dem.
Det är ingen väg som leder till en god framtid för livet på jorden. Jorden och själen längtar efter ett livgivande OCH. Det är därför som vi i Amos skall börja med ett träningsprogram för själen.
Jag bävar. För även om jag har levt länge, läst, sett och hört mycket, så känner jag mig som nybörjare. En merit är att jag ofta har misslyckats, jag vet därför hur svårt det är. Det kommer inte att bli något hurtfriskt program, snarare inkännande och ömt. Jag har känt hur stor längtan efter helighet kan vara, och hur svårt det är att följa den hela vägen ut. Om du vill, så blir jag din andlige medvandrare.
Målet är att hindra inre död, flykt, sorg, vrede och svartsyn. Och stärka inre liv, allvar, glädje, frid och livsmod.
Detta träningsprogram börjar i nästa nummer och fortsätter så länge Gud vill och vi behöver det. Men redan nu och här vill jag ge dig en inledande övning att fundera över.
”Det finns bara en dygd, och det är att inte förakta.”
Jag skulle ha velat träffa ökeneremiten Theodoros av Ferme för att fråga honom om vad han menade med de orden. De är bevarade av hans undervisning och är så storartade att de svarar mot minst tio miljoner träffar på Internet.
Jag föreslår att du klipper ut orden och tejpar fast dem i nedre kanten på badrumsspegeln. Varje gång du ser ditt ansikte, skymtar även dessa bokstäver. Kanske din make får se dem, tonårsbarnen och gästerna? Den andliga sommaren är nu nära.
Om 100 000 av Amos läsare gjorde detta, läste och övade, skulle något storartat ske i Sverige. Det vore den viktigaste händelsen i Fosterlandet på mycket länge.
Naturligtvis menar Theodoros att vi har rätt att klandra tankar och handlingar. Det är människan han avser, hon som är ett vackert Guds barn, även om hon glömt bort det och alldeles förstört sitt och andras liv. Men vad vet du om de bördor hon burit, hennes förtvivlan, vrede eller okunnighet?
Hur länge bör då denna övning vara? Svar: Livet ut. Så svår är den, så viktig förblir den.
Martin Lönnebo, er medvandrare och träningskamrat.
Ur Amos nr 4/06
Så lugnar du kropp och sinne
Nu är det allvar. Här kommer de första övningarna i biskop Martin Lönnebos träningsprogram för själen.
Käre vän.
Här är vår första övning. Jag känner mig högtidlig som lärarinnan som kommer till sin första lektion. Hon vet att hon möter idel nya ansikten, där vart och ett av dem döljer en hel värld. Hur ska det gå?
Vid detta vårt första möte ska jag tala om den yttre miljön samt ge tre enkla övningar till nästa gång. Det är mycket bra om du kan bygga en ”småkyrka” hemma, ett ”andligt gym”, som hjälp till andakt. En del av er kan ha ett ”vackert hörn” med ett litet altare och en ikon som ni kan tända ljus framför. Andra har lärt sig sätt att lugna ner kropp och sinne. Men väldigt många av oss har svårt att få den ro som behövs. Därför rekommenderar jag att du skaffar dig radbandet Frälsarkransen. (Se nedan.) Tycker du att det verkar för barnsligt kan du klara dig utan.
Första övningen
Din uppgift är att till nästa övningspass varje kväll bedja Fader vår (eller Vår Fader) på ett meditativt sätt. Det tillgår på följande vis. Du följer de åtta runda pärlorna och ber meditativt med en liten paus för varje. Du griper pärlan mellan tummen och pekfingret. Märkvärdigt! Du blir stilla. Du erfar Gudomlig närvaro:
Gudspärlan: Fader vår som är i himmelen
Jagpärlan: Helgat varde ditt namn.
Doppärlan: TilIkomme ditt rike.
Ökenpärlan: Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.
Bekymmerslöshetspärlan: Vårt dagliga bröd giv oss idag.
Kärlekspärlan I: och förlåt oss våra skulder
Kärlekspärlan II / Offerpärlan: såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro,
Nattens pärla: och inled oss icke i frestelse
Uppståndelsepärlan: utan fräls oss ifrån ondo.
Gudspärlan: Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.
Amen.
Andra Övningen:
Nästa uppgift är att lära Helig Tystnad. Du börjar med någon minut, och övergår till fler allt efter som Stillheten infinner sig. Du griper tag i de tre Hemlighetspärlorna. Du säger:
O Heliga Tystnad
du är havet omkring Guds tron
det evigt stilla och lysande
Du följer din lugna andning. Du förnimmer att du är nära Gud, som vet allt men ändå förblir din. Du låter ljuset från Tronen lysa över dig. Det skiner över Hemlighetspärlorna där dina kära finns, dina drömmar, dina förböner för allt och alla. Och all din tacksamhet....
Tredje Övningen:
Du avslutar med att meditativt nedkalla Guds välsignelse över allt och alla. Du brukar de avlånga Tystnadspärlorna, som ger en särskild innebörd åt din välsignelse. Och den kommande natten får du sova innesluten i den Guds frid som övergår allt förstånd:
Tystnadspärlan efter Gudspärlan: Herren välsigne oss
Efter Doppärlan: och bevare oss.
Efter Ökenparlan: Herren låte sitt Ansikte lysa över oss
Efter Bekymmerslöshetspärlan: och vare oss nådig.
Efter Kärleks, Hemlighets och Nattens pärlor: Herren vände sitt ansikte till oss
Efter Uppståndelsepärlan: och give oss frid.
Grip Gudspärlan och säg: I Guds, Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen.
Det kan vara klokt att klippa ut denna övning och lägga den på altare eller nattduksbord.
Er medvandrare och träningskamrat
Martin Lönnebo
Mystagogik
Mystagogik har stora likheter med new age, panteism, animism, spiritualism och shamanism.
Man förbiser att det mystika framträder under den bokstavliga meningen och inser inte att den bokstavliga meningen innehåller fördoldheter, så att om inte Herren öppnat meningen för apostlarna, skulle inte heller dessa ha förstått honom.
Martin Luther
Luther skilde på två aspekter av tron, dels en yttre, som han kallade “den historiska tron“. Denna rör historiska utsagor och dogmatik. Den andra delen av tron är den inre, personliga och transformativa, som äger rum i den kristnes hjärta och i vilken den Helige Ande vägleder, tills människan till slut uppfattar sig förenad med Gud. Denna kallade Luther “den sanna tron“.
Man skulle därmed till viss del kunna göra jämförelser mellan Luthers distinktion mellan “historisk” resp “sann” tro och den som fanns i den tidiga kyrkan mellan katekesundervisning inför dopet och mystagogikundervisning som vägledning till en personlig djupupplevelse av det kristna mysteriet.
Tro som sann kunskap är inte bara summerad i det jag hör och i den historia jag berättar, utan att tro är att ta i besittning, luta sig mot och ivrigt längta efter den andliga kunskapen, så att den kan komma in i hjärtat och jag kan hoppas och inte tvivla och finna den frid och äga den förtröstan som Kristus har lidit in i världen för mig. Den enbart historiska tron kan inte åstadkomma detta.
Du blir en riktig teolog i hänryckning och extas.
Martin Luther
För många är Luther oskiljaktigt förknippad med en övertro till förnuftet och med den typ av forensiska trosframställning som kommer från skolastiken sedan Anselm av Canterburys tid, men även om Luther anknöt och uttryckte sin tro med denna typ av framställningar var detta inte kärnan av hans teologiska insikt.
Han hade inga problem med att använda skolastikens uttryck, men var inte bunden till den och anknöt också till ett radikalt annorlunda sätt att förstå kristendomens centrum, som varit ett bärande sätt att formulera mystik teologi, kanske tydligast av kyrkofäder som Gregorius av Nyssa och Gregorius av Naziansos.
Detta uttryck, som tål att mediteras över, och inte står i motsatsförhållande till Anselm, kan sammanfattas med orden; Gud blev människa för att göra människan till Gud.
Enligt detta perspektiv är Jesu verk inte främst ett juridiskt frikännande från människans skuld, utan handlar snarare om att förena det gudomliga med det mänskliga för att råda bot på det grundläggande problemet; att Gud och människan inte var förenade. Just så enkelt. Samt att denna förening – i kärlek – som har sin början i Kristus, skall utsträckas till oss alla, så att Gud genom sin förening också med oss, blir allt överallt.
I denna tolkning hänger bebådelsens, julens och påskens mysterium än mer tydligt ihop. Guds förening med oss och vår verklighet, som påbörjas genom Jesu födelse, fullbordas genom Jesu instigande i vårt mörker och vår död. Denna mystika teologi lyfter på ett alldeles speciellt sätt fram att Guds människoblivande främst handlar om att Gud älskar människan till en sådan grad att Gud vill förena sig med människan, och dela allt med henne.
Alltså en äktenskapsmystik som därmed ger en helt särskild tyngd till Jungfru Marias “Ja” till den Gud hon älskar över allt annat, och blir ett med genom bebådelsen. Några citat ur mängden från Luther om detta för honom kära och centrala ämne:
På samma sätt som Guds Ord blev kött, sannerligen på samma sätt är det också nödvändigt att köttet blir Ord. Kraften blir kraftlös för att kraftlösheten må bli kraftfull. Logos tar på sig vår form och vårt mönster, vår bild och likhet. Visheten blir dåraktig så att dåraktigheten må bli Vishet. Och på det här sättet är det också med allt annat som är i oss respektive hos Gud, han tar det vi har för att på detta sätt ge sig själv och det han har, till oss.
Men ack. I dessa våra dagar är det kristna livet okänt i hela världen. Det predikas inte. Inte heller finns där någon som söker det. Vi kristna är helt oförstående om varför vi ens kallas kristna, och det namn vi bär. Ändå är vi ju namngivna efter Kristus, inte för att Kristus skulle vara långt borta från oss. Nej, vi kallas kristna för att han finns hos oss, inom oss. Vi tror och är Kristus.
Inte endast ger tron så mycket att själen blir lik det gudomliga ordet – full av nåd, fri, salig – men den förenar sig också med Kristus liksom en brud förenar sig med sin brudgum. Som Paulus säger, genom detta äktenskap blir Kristus och själen ett.
Kristina Lindh skriver om ett allt populärare sätt att göra Luthers djup åtkomliga. Nu växer suget efter metoder som öppnar dörren till en återförtrollad värld.
Vid vårens hearing av ärkebiskopskandidater dök det plötsligt upp ett främmande ord. Det var uppsalabiskopen Karin Johannesson som på frågan om vad kyrkan borde jobba mer med svarade ”mystagogik”.
– Det finns en stor andlig längtan idag, och det är inte främst intellektuell kunskap om tron som efterfrågas utan en kunskap som berör hjärtat och livet, sa hon.
"Ett ärligt sökande"
Hon får medhåll av Carl Stattin, diakon i Knivsta pastorat och en av de drivande krafterna i en växande rörelse kring begreppet mystagogik.
– Folk är inte längre intresserade av kyrkopolitiska konflikter. Istället ser jag ett ärligt sökande efter en förtätad gudsrelation och ett intresse för andlig fördjupning som spänner över alla Svenska kyrkans olika fromhetstraditioner.
Inom ramen för två nätverk, ”Hjärtats bön” och ”Nätverket för mystagogiskt lärande”, arbetar Carl Stattin tillsammans med ett antal diakoner, präster och prästkandidater för att sprida kunskapen om mystikens metoder.
De har studiecirklar och bönegrupper och driver sedan ett år tillbaka Den fördolda världen, en teologipodd om den kristna mystiken.
En slags pedagogik
Med början den 2 september arrangeras en tredagarsträff i Uppsala inom ramen för nätverken. Och den 29-30 september har Uppsala stift fortbildningsdagar där mystagogiken och Luther står i fokus.
Mystagogiken kan bäst beskrivas som en slags pedagogik, säger Carl Stattin.
– Mystagogiken är en samling av metoder, principer, verktyg och böneformer utformade för att föra människor in i det kristna mysteriet, alltså att Gud blir människa.
Ett sätt att återupptäcka drag hos Luther
Rötterna är månghundraåriga; mystagogiken var i den tidiga kyrkan en naturlig följd av katekumenatet. Ett sätt att fortsätta växa i tro.
Idag lyfts den fram inte minst som ett sätt att återupptäcka bortglömda drag hos Luther. Domen har ofta varit hård mot vad kritikerna ser som Martin Luthers och reformationens skuld till att tro kommit att bli något som sitter i huvudet och till en kritisk hållning mot sökande av Gudserfarenhet.
Men det är inte hela bilden, menar Carl Stattin.
– Visst kunde Luther förklara sin teologi med förnuftet, men han klädde också av tron de teologiska tankarna om den och insåg att tron i själva verket är Guds egen närvaro.
Den som upptäcker Luthers djup finner en återförtrollad värld.
Byte av fokus från hjärna till hjärta
Carl Stattin pekar på att många av dem som söker efter trons djupdimensioner ofta har utforskat karmelitisk spiritualitet, ignatiansk vägledning eller Jesusbönen.
– Genom mystagogiken visar vi att det finns sätt att göra Luthers djup åtkomliga. Djup som motsvarar och skapar broar till det vi finner i katolska eller ortodoxa traditioner, men som man utanför snäva universitetskretsar glömt bort.
Martin Luther må vara förknippad med sin katekes. Men det var skriften En ädel liten bok, skriven av en anonym Mäster Eckhart-lärjunge, som reformatorn höll som den viktigaste boken efter Bibeln, och Augustinus, säger Carl Stattin. Han menar att den sätter fingret på det som mystagogiken går ut på: att skifta fokus från hjärna till hjärta.
– Det som ligger mellan den bedjande och Gud är jaget. Luther pratade om inkröktheten i jaget och att vi behöver lämna våra tankar och stiga in i vårt hjärta.
"Som när man lär sig cykla"
Genom konkreta tekniker där man tränar förmågan att vara i stillhet, att låta andningen sjunka och att skifta fokus, öppnar man sitt inre för andliga erfarenheter, säger Carl Stattin.
– Det handlar om att lämna uppmärksamheten på den personlighet vi bygger upp i vardagen. Man släpper taget om jagets gräns och riktar sig mot Gud. Efter en tids träning börjar kroppen minnas och leder självmant in mig i ett gudsmöte. Med risk för att låta lite teknisk är det ungefär som när man lär sig cykla.
Mystagogik är något för både vanekristna och sekulariserade, menar Carl Stattin.
Det avgörande är att man är nyfiken och vill ”se mer än man tidigare sett”. Samtidigt är mystikens utgångspunkt att det som människan söker redan är för handen. Det är en position där ”bortom” och ”inom” flyter samman.
Naturmystik i psalmboken
I ett avsnitt av Den fördolda världen diskuterar Carl Stattin ”granskogsfolket” med kaplanen och poddkollegan Jimmy Österbacka. Termen är hämtad från religionsprofessorn David Thurfjells uppmärksammade bok om hur svenskens andlighet går via naturen. Granskogsmänniskans erfarenhet är i hög grad en mystik erfarenhet, menar de.
I centrum står upplevelsen av tillvarons helhet och av att få kontakt med en fördold värld.
"Vi vill göra mystagogiken tillgänglig utan att tappa i djup och bygga upp strukturer som fungerar som en fortsättning av kyrkans katekumenat. Vi vill skapa arbetsmaterial som man kan använda i lokala församlingar"
– Om man blir mer kroppslig blir man mer andlig. Jag är övertygad om att det är därför så många människor ger sig ut i vildmarken. I naturen släpper man taget om sina tankar, man är mitt i upplevelsen av dofterna, ljuden och synintrycken, säger Carl Stattin.
Samma folkligt andliga förankring ser de i psalmboken, som består av ”vers efter vers med naturmystik”.
Ett budskap som finns i sagornas värld
Kanske är det ändå i sagorna vi hittar mystikens budskap i dess mest folkliga form, menar de. Det de syftar på är inte bara den förtrollade världen utan budskapet om den enskilda människans inneboende kraft och tron på ett slags omkastad ordning där ”den minsta plötsligt blir kung”, precis som tron på ”guden som blev människa och som får den minsta syndaren att bli Gud själv”.
Det nutida exemplet hämtar de från Harry Potter och berättelsen om hur en liten föräldralös pojke som växer upp i sina morföräldrars avförtrollade värld, plötsligt översköljs av brev från en dittills osynlig verklighet, och visar pojken att han är så mycket mer än vad han trodde att han var.
Vill göra mystagogiken tillgänglig
Podden har haft många lyssnare, en period var det den sjunde mest lyssnade svenska podden inom kategorin andlighet.
Carl Stattin tar det som ett tecken på att suget efter mystagogik är stort och att fler vägar in i metoden behövs.
– Det största problemet med den här enorma traditionen är att det saknas en lättillgänglig introduktion. Vi vill göra mystagogiken tillgänglig utan att tappa i djup och bygga upp strukturer som fungerar som en fortsättning av kyrkans katekumenat. Vi vill skapa arbetsmaterial som man kan använda i lokala församlingar.
En avgörande person
Det är ingen liten ambition som vuxit fram ur vad som började som ett antal sökande samtal i en liten vänkrets i Uppsala och Fjellstedtska skolan.
För Carl Stattins personliga del är det särskilt en person som varit avgörande: Bo Nylund, kyrkvärd, hedersdoktor och författare. Carl Stattin mötte honom på universitetet, där han arbetade som lektor i filosofi.
– Bo Nylund hade ett djupt mystikt intresse och var den som tillgängliggjorde kyrkans mystika tradition för mig. Han visade hur mystiken inte kan skiljas från det som är livet.
"Visade hur tron inkarneras"
Carl Stattin beskriver hur Bo Nylund ofta hade papperslösa som bodde hos honom och hans fru.
– Han gjorde hela sitt hem till en flyktingförläggning och visade hur tron inkarneras och är konkret synlig.
Med sig i vardagen bär Carl Stattin en mystagogisk övning som ger riktning. Det handlar om den gyllene regeln.
– Testa att se den som en beskrivning av hur tillvaron faktiskt är. Det jag gör mot min medmänniska gör jag mot mig själv och mot Kristus. Djupast sett är vi – du, jag och Gud – redan förenade.
fredag 23 september 2022
Mitt kors
Avgående ärkebiskop stämplade folkrörelsen "Mitt Kors" som islamofobisk.
ÄB vägrade tills det blev ohållbart, att kommentera förföljelsen av kristna.
När det gäller hoten mot kristna på svenska asylboenden tiger ÄB som muren.
lördag 20 augusti 2022
Koranen
Does the Quran really contain over a hundred verses that sanction violence?
The Quran contains at least 109 verses that speak of war with nonbelievers, usually on the basis of their status as non-Muslims. Some are quite graphic, with commands to chop off heads and fingers and kill infidels wherever they may be hiding. Muslims who do not join the fight are called 'hypocrites' and warned that Allah will send them to Hell if they do not join the slaughter.
Unlike nearly all of the Old Testament verses of violence, most verses of violence in the Quran are open-ended, meaning that they are not necessarily restrained by historical context contained in the surrounding text (although many Muslims choose to think of them that way). They are part of the eternal, unchanging word of Allah, and just as relevant or subject to interpretation as anything else in the Quran.
The context of violent passages is more ambiguous than might be expected of a perfect book from a loving God. Most contemporary Muslims exercise a personal choice to interpret their holy book's call to arms according to their own moral preconceptions about justifiable violence. Islam's apologists cater to these preferences with tenuous arguments that gloss over historical fact and generally don't stand up to scrutiny. Still, it is important to note that the problem is not bad people, but bad ideology.
Unfortunately, there are very few verses of tolerance and peace to balance out those calling for nonbelievers to be fought and subdued until they either accept humiliation, convert to Islam, or are killed. Muhammad's own martial legacy, along with the remarkable emphasis on violence found in the Quran, have produced a trail of blood and tears across world history.
Quran
Quran (2:244) - "Then fight in the cause of Allah, and know that Allah Heareth and knoweth all things." (See also: Response to Apologists)
Quran (2:216) - "Fighting is prescribed for you, and ye dislike it. But it is possible that ye dislike a thing which is good for you, and that ye love a thing which is bad for you. But Allah knoweth, and ye know not." Not only does this verse establish that violence can be virtuous, but it also contradicts the myth that fighting is intended only in self-defense, since the audience was obviously not under attack at the time. From the Hadith, we know that this verse was narrated at a time that Muhammad was actually trying to motivate his people into raiding merchant caravans for loot. (See also: Response to Apologists)
Quran (3:56) - "As to those who reject faith, I will punish them with terrible agony in this world and in the Hereafter, nor will they have anyone to help." (See also: Response to Apologists)
Quran (3:151) - "Soon shall We cast terror into the hearts of the Unbelievers, for that they joined companions with Allah, for which He had sent no authority". This speaks directly of polytheists, yet it also includes Christians, since they believe in the Trinity (ie. what Muhammad incorrectly believed to be 'joining companions to Allah'). (See also: Response to Apologists)
Quran (4:74) - "Let those fight in the way of Allah who sell the life of this world for the other. Whoso fighteth in the way of Allah, be he slain or be he victorious, on him We shall bestow a vast reward." The martyrs of Islam are unlike the early Christians, who were led meekly to the slaughter. These Muslims are killed in battle as they attempt to inflict death and destruction for the cause of Allah. This is the theological basis for today's suicide bombers. (See also: Response to Apologists)
Quran (4:76) - "Those who believe fight in the cause of Allah, and those who disbelieve, fight in the cause of Taghut (Satan, etc.). So fight you against the friends of Shaitan (Satan)" The Arabic for the word "fight" is from qital, meaning physical combat.
Quran (4:89) - "They but wish that ye should reject Faith, as they do, and thus be on the same footing (as they): But take not friends from their ranks until they flee in the way of Allah (From what is forbidden). But if they turn renegades, seize them and slay them wherever ye find them; and (in any case) take no friends or helpers from their ranks." (See also: Response to Apologists)
Quran (4:95) - "Not equal are those of the believers who sit (at home), except those who are disabled (by injury or are blind or lame, etc.), and those who strive hard and fight in the Cause of Allah with their wealth and their lives. Allah has preferred in grades those who strive hard and fight with their wealth and their lives above those who sit (at home).Unto each, Allah has promised good (Paradise), but Allah has preferred those who strive hard and fight, above those who sit (at home) by a huge reward " This passage criticizes "peaceful" Muslims who do not join in the violence, letting them know that they are less worthy in Allah's eyes. It also demolishes the modern myth that "Jihad" doesn't mean holy war in the Quran, but rather a spiritual struggle. Not only is this Arabic word (mujahiduna) used in this passage, but it is clearly not referring to anything spiritual, since the physically disabled are given exemption. (The Hadith reveals the context of the passage to be in response to a blind man's protest that he is unable to engage in Jihad, which would not make sense if it meant an internal struggle). (See also: Response to Apologists)
Quran (4:101) - "And when you (Muslims) travel in the land, there is no sin on you if you shorten your Salat (prayer) if you fear that the disbelievers may attack you, verily, the disbelievers are ever unto you open enemies." Mere disbelief makes one an "open" enemy of Muslims.
Quran (4:104) - "And be not weak hearted in pursuit of the enemy; if you suffer pain, then surely they (too) suffer pain as you suffer pain..." Is pursuing an injured and retreating enemy really an act of self-defense? (See also: Response to Apologists)
Quran (5:33) - "The punishment of those who wage war against Allah and His messenger and strive to make mischief in the land is only this, that they should be murdered or crucified or their hands and their feet should be cut off on opposite sides or they should be imprisoned; this shall be as a disgrace for them in this world, and in the hereafter they shall have a grievous chastisement" (See also: Response to Apologists)
Quran (8:12) - "(Remember) when your Lord inspired the angels... "I will cast terror into the hearts of those who disbelieve. Therefore strike off their heads and strike off every fingertip of them" No reasonable person would interpret this to mean a spiritual struggle, given that it both followed and preceded confrontations in which non-Muslims were killed by Muslims. The targets of violence are "those who disbelieve" - further defined in the next verse (13) as those who "defy and disobey Allah." Nothing is said about self-defense. In fact, the verses in sura 8 were narrated shortly after a battle provoked by Muhammad, who had been trying to attack a lightly-armed caravan to steal goods belonging to other people. (See also: Response to Apologists)
Quran (8:15) - "O ye who believe! When ye meet those who disbelieve in battle, turn not your backs to them. (16)Whoso on that day turneth his back to them, unless maneuvering for battle or intent to join a company, he truly hath incurred wrath from Allah, and his habitation will be hell, a hapless journey's end."
Quran (8:39) - "And fight with them until there is no more fitna (disorder, unbelief) and religion is all for Allah" Some translations interpret "fitna" as "persecution", but the traditional understanding of this word is not supported by the historical context (See notes for 2:193). The Meccans were simply refusing Muhammad access to their city during the pilgrimage. Other Muslims were allowed to travel there - but not as an armed group, since Muhammad had declared war on Mecca prior to his eviction. The Meccans were also acting in defense of their religion, as it was Muhammad's intention to destroy their idols and establish Islam by force (which he later did). Hence the critical part of this verse is to fight until "religion is only for Allah", meaning that the true justification of violence was the unbelief of the opposition. According to the Sira (Ibn Ishaq/Hisham 324) Muhammad further explains that "Allah must have no rivals." (See also: Response to Apologists)
Quran (8:57) - "If thou comest on them in the war, deal with them so as to strike fear in those who are behind them, that haply they may remember."
Quran (8:67) - "It is not for a Prophet that he should have prisoners of war until he had made a great slaughter in the land..."
Quran (8:59-60) - "And let not those who disbelieve suppose that they can outstrip (Allah's Purpose). Lo! they cannot escape. Make ready for them all thou canst of (armed) force and of horses tethered, that thereby ye may dismay the enemy of Allah and your enemy." As Ibn Kathir puts it in his tafsir on this passage, "Allah commands Muslims to prepare for war against disbelievers, as much as possible, according to affordability and availability." (See also: Response to Apologists)
Quran (8:65) - "O Prophet, exhort the believers to fight..."
Quran (9:5) - "So when the sacred months have passed away, then slay the idolaters wherever you find them, and take them captive and besiege them and lie in wait for them in every ambush, then if they repent and keep up prayer and pay the poor-rate, leave their way free to them." According to this verse, the best way of staying safe from Muslim violence at the time of Muhammad was to convert to Islam: prayer (salat) and the poor tax (zakat) are among the religion's Five Pillars. The popular claim that the Quran only inspires violence within the context of self-defense is seriously challenged by this passage as well, since the Muslims to whom it was written were obviously not under attack. Had they been, then there would have been no waiting period (earlier verses make it a duty for Muslims to fight in self-defense, even during the sacred months). The historical context is Mecca after the idolaters were subjugated by Muhammad and posed no threat. Once the Muslims had power, they violently evicted those unbelievers who would not convert. (See also: Response to Apologists)
[Note: The verse says to fight unbelievers "wherever you find them". Even if the context is a time of battle (which it was not) the reading appears to sanction attacks against those "unbelievers" who are not on the battlefield. In 2016, the Islamic State referred to this verse in urging the faithful to commit terror attacks: Allah did not only command the 'fighting' of disbelievers, as if to say He only wants us to conduct frontline operations against them. Rather, He has also ordered that they be slain wherever they may be – on or off the battlefield. (source)]
Quran (9:14) - "Fight against them so that Allah will punish them by your hands and disgrace them and give you victory over them and heal the breasts of a believing people." Humiliating and hurting non-believers not only has the blessing of Allah, but it is ordered as a means of carrying out his punishment and even "heals" the hearts of Muslims.
Quran (9:20) - "Those who believe, and have left their homes and striven with their wealth and their lives in Allah's way are of much greater worth in Allah's sight. These are they who are triumphant." The Arabic word interpreted as "striving" in this verse is the same root as "Jihad". The context is obviously holy war.
Quran (9:29) - "Fight those who believe not in Allah nor the Last Day, nor hold that forbidden which hath been forbidden by Allah and His Messenger, nor acknowledge the religion of Truth, (even if they are) of the People of the Book, until they pay the Jizya with willing submission, and feel themselves subdued." "People of the Book" refers to Christians and Jews. According to this verse, they are to be violently subjugated, with the sole justification being their religious status. Verse 9:33 tells Muslims that Allah has instructed them to make Islam "superior over all religions." This chapter was one of the final "revelations" from Allah and it set in motion the tenacious military expansion, in which Muhammad's companions managed to conquer two-thirds of the Christian world in the next 100 years. Islam is intended to dominate all other people and faiths. (See also: Response to Apologists)
Quran (9:30) - "And the Jews say: Ezra is the son of Allah; and the Christians say: The Messiah is the son of Allah; these are the words of their mouths; they imitate the saying of those who disbelieved before; may Allah destroy them; how they are turned away!" (See also: Response to Apologists)
Quran (9:38-39) - "O ye who believe! what is the matter with you, that, when ye are asked to go forth in the cause of Allah, ye cling heavily to the earth? Do ye prefer the life of this world to the Hereafter? But little is the comfort of this life, as compared with the Hereafter. Unless ye go forth, He will punish you with a grievous penalty, and put others in your place." This is a warning to those who refuse to fight, that they will be punished with Hell. The verse also links physical fighting to the "cause of Allah" (or "way of Allah"). (See also: Response to Apologists)
Quran (9:41) - "Go forth, light or heavy (some translations read "armed") and strive with your wealth and your lives in the way of Allah! That is best for you if ye but knew." See also the verse that follows (9:42) - "If there had been immediate gain (in sight), and the journey easy, they would (all) without doubt have followed thee, but the distance was long, (and weighed) on them" This contradicts the myth that Muslims are to fight only in self-defense, since the wording implies that battle will be waged a long distance from home (in another country and - in this case - on Christian soil, according to the historians). (See also: Response to Apologists)
Quran (9:73) - "O Prophet! strive hard against the unbelievers and the hypocrites and be unyielding to them; and their abode is hell, and evil is the destination." Dehumanizing those who reject Islam, by reminding Muslims that unbelievers are merely firewood for Hell, makes it easier to justify slaughter. It explains why today's devout Muslims generally have little regard for those outside the faith. The inclusion of "hypocrites" (non-practicing) within the verse also contradicts the apologist's defense that the targets of hate and hostility are wartime foes, since there was never an opposing army made up of non-religious Muslims in Muhammad's time. (See also Games Muslims Play: Terrorists Can't Be Muslim Because They Kill Muslims for the role this verse plays in Islam's perpetual internal conflicts). (See also: Response to Apologists)
Quran (9:88) - "But the Messenger, and those who believe with him, strive and fight with their wealth and their persons: for them are (all) good things: and it is they who will prosper." (See also: Response to Apologists)
Quran (9:111) - "Allah hath purchased of the believers their persons and their goods; for theirs (in return) is the garden (of Paradise): they fight in His cause, and slay and are slain: a promise binding on Him in truth, through the Law, the Gospel, and the Quran: and who is more faithful to his covenant than Allah? then rejoice in the bargain which ye have concluded: that is the achievement supreme." How does the Quran define a true believer? (See also: Response to Apologists)
Quran (9:123) - "O you who believe! fight those of the unbelievers who are near to you and let them find in you hardness." (See also: Response to Apologists)
Quran (17:16) - "And when We wish to destroy a town, We send Our commandment to the people of it who lead easy lives, but they transgress therein; thus the word proves true against it, so We destroy it with utter destruction." Note that the crime is moral transgression, and the punishment is "utter destruction." (Before ordering the 9/11 attacks, Osama bin Laden first issued Americans an invitation to Islam).
Quran (18:65-81) - This parable lays the theological groundwork for honor killings, in which a family member is murdered because they brought shame to the family, either through apostasy or perceived moral indiscretion. The story (which is not found in any Jewish or Christian source) tells of Moses encountering a man with "special knowledge" who does things which don't seem to make sense on the surface, but are then justified according to later explanation. One such action is to murder a youth for no apparent reason (v.74). However, the wise man later explains that it was feared that the boy would "grieve" his parents by "disobedience and ingratitude." He was killed so that Allah could provide them a 'better' son. [Note: This parable along with verse 58:22 is a major reason that honor killing is sanctioned by Sharia. Reliance of the Traveler (Umdat al-Saliq) says that punishment for murder is not applicable when a parent or grandparent kills their offspring (o.1.12).] (See also: Response to Apologists)
Quran (21:44) - "...See they not that We gradually reduce the land (in their control) from its outlying borders? Is it then they who will win?"
Quran (25:52) - "Therefore listen not to the Unbelievers, but strive against them with the utmost strenuousness with it." - The root for Jihad is used twice in this verse - although it may not have been referring to Holy War when narrated, since it was prior to the hijra at Mecca. The "it" at the end is thought to mean the Quran. Thus the verse may have originally meant a non-violent resistance to the 'unbelievers.' Obviously, this changed with the hijra. 'Jihad' after this is almost exclusively within a violent context. The enemy is always defined as people, rather than ideas.
Quran (33:60-62) - "If the hypocrites, and those in whose hearts is a disease (evil desire for adultery, etc.), and those who spread false news among the people in Al-Madinah, cease not, We shall certainly let you overpower them, then they will not be able to stay in it as your neighbors but a little while Accursed, wherever found, they shall be seized and killed with a (terrible) slaughter." This passage sanctions slaughter (rendered as "merciless" and "horrible murder" in other translations) against three groups: hypocrites (Muslims who refuse to "fight in the way of Allah" (3:167) and hence don't act as Muslims should), those with "diseased hearts" (which include Jews and Christians 5:51-52), and "alarmists" or "agitators - those who speak out against Islam. It is worth noting that the victims are to be sought out, which is what today's terrorists do.
Quran (47:3-4) - "Those who disbelieve follow falsehood, while those who believe follow the truth from their Lord... So, when you meet (fighting Jihad in Allah's Cause), those who disbelieve smite at their necks till when you have killed and wounded many of them, then bind a bond firmly (on them, i.e. take them as captives)... If it had been Allah's Will, He Himself could certainly have punished them (without you). But (He lets you fight), in order to test you, some with others. But those who are killed in the Way of Allah, He will never let their deeds be lost." Holy war is to be pursued against those who reject Allah. The unbelievers are to be killed and wounded. Survivors are to be held captive for ransom. The only reason Allah doesn't do the dirty work himself is to to test the faithfulness of Muslims. Those who kill pass the test. (See also: 47:4 for more context) (See also: Response to Apologists)
Quran (47:35) - "Be not weary and faint-hearted, crying for peace, when ye should be uppermost (Shakir: "have the upper hand") for Allah is with you," (See also: Response to Apologists)
Quran (48:17) - "There is no blame for the blind, nor is there blame for the lame, nor is there blame for the sick (that they go not forth to war). And whoso obeyeth Allah and His messenger, He will make him enter Gardens underneath which rivers flow; and whoso turneth back, him will He punish with a painful doom." Contemporary apologists sometimes claim that Jihad means 'spiritual struggle.' If so, then why are the blind, lame and sick exempted? This verse also says that those who do not fight will suffer torment in hell.
Quran (48:29) - "Muhammad is the messenger of Allah. And those with him are hard (ruthless) against the disbelievers and merciful among themselves" Islam is not about treating everyone equally. This verse tells Muslims that two very distinct standards are applied based on religious status. Also the word used for 'hard' or 'ruthless' in this verse shares the same root as the word translated as 'painful' or severe' to describe Hell in over 25 other verses including 65:10, 40:46 and 50:26..
Quran (61:4) - "Surely Allah loves those who fight in His cause" Religion of Peace, indeed! The verse explicitly refers to "rows" or "battle array," meaning that it is speaking of physical conflict. This is followed by (61:9), which defines the "cause": "He it is who has sent His Messenger (Mohammed) with guidance and the religion of truth (Islam) to make it victorious over all religions even though the infidels may resist." (See next verse, below). Infidels who resist Islamic rule are to be fought. (See also: Response to Apologists)
Quran (61:10-12) - "O You who believe! Shall I guide you to a commerce that will save you from a painful torment. That you believe in Allah and His Messenger (Muhammad), and that you strive hard and fight in the Cause of Allah with your wealth and your lives, that will be better for you, if you but know! (If you do so) He will forgive you your sins, and admit you into Gardens under which rivers flow, and pleasant dwelling in Gardens of'Adn- Eternity ['Adn(Edn) Paradise], that is indeed the great success." This verse refers to physical battle waged to make Islam victorious over other religions (see verse 9). It uses the Arabic root for the word Jihad.
Quran (66:9) - "O Prophet! Strive against the disbelievers and the hypocrites, and be stern with them. Hell will be their home, a hapless journey's end." The root word of "Jihad" is used again here. The context is clearly holy war, and the scope of violence is broadened to include "hypocrites" - those who call themselves Muslims but do not act as such. (See also: Response to Apologists)
Quran (2:191-193) - "And kill them wherever you find them, and turn them out from where they have turned you out. And Al-Fitnah [disbelief or unrest] is worse than killing... but if they desist, then lo! Allah is forgiving and merciful. And fight them until there is no more Fitnah [disbelief and worshipping of others along with Allah] and worship is for Allah alone. But if they cease, let there be no transgression except against Az-Zalimun(the polytheists, and wrong-doers, etc.)" (Translation is from the Noble Quran) The verse prior to this (190) refers to "fighting for the cause of Allah those who fight you" leading some to claim that the entire passage refers to a defensive war in which Muslims are defending their homes and families. The historical context of this passage is not defensive warfare, however, since Muhammad and his Muslims had just relocated to Medina and were not under attack by their Meccan adversaries. In fact, the verses urge offensive warfare, in that Muslims are to drive Meccans out of their own city (which they later did). Verse 190 thus means to fight those who offer resistance to Allah's rule (ie. Muslim conquest). The use of the word "persecution" by some Muslim translators is disingenuous - the actual Arabic words for persecution (idtihad) - and oppression are not used instead of fitna. Fitna can mean disbelief, or the disorder that results from unbelief or temptation. A strict translation is 'sedition,' meaning rebellion against authority (the authority being Allah). This is certainly what is meant in this context since the violence is explicitly commissioned "until religion is for Allah" - ie. unbelievers desist in their unbelief. [Editor's note: these notes have been modified slightly after a critic misinterpreted our language. Verse 193 plainly says that 'fighting' is sanctioned even if the fitna 'ceases'. This is about religious order, not real persecution.] (See also: Response to Apologists)
The Quran contains at least 109 verses that speak of war with nonbelievers, usually on the basis of their status as non-Muslims. Some are quite graphic, with commands to chop off heads and fingers and kill infidels wherever they may be hiding. Muslims who do not join the fight are called 'hypocrites' and warned that Allah will send them to Hell if they do not join the slaughter.
Unlike nearly all of the Old Testament verses of violence, most verses of violence in the Quran are open-ended, meaning that they are not necessarily restrained by historical context contained in the surrounding text (although many Muslims choose to think of them that way). They are part of the eternal, unchanging word of Allah, and just as relevant or subject to interpretation as anything else in the Quran.
The context of violent passages is more ambiguous than might be expected of a perfect book from a loving God. Most contemporary Muslims exercise a personal choice to interpret their holy book's call to arms according to their own moral preconceptions about justifiable violence. Islam's apologists cater to these preferences with tenuous arguments that gloss over historical fact and generally don't stand up to scrutiny. Still, it is important to note that the problem is not bad people, but bad ideology.
Unfortunately, there are very few verses of tolerance and peace to balance out those calling for nonbelievers to be fought and subdued until they either accept humiliation, convert to Islam, or are killed. Muhammad's own martial legacy, along with the remarkable emphasis on violence found in the Quran, have produced a trail of blood and tears across world history.
Quran
Quran (2:244) - "Then fight in the cause of Allah, and know that Allah Heareth and knoweth all things." (See also: Response to Apologists)
Quran (2:216) - "Fighting is prescribed for you, and ye dislike it. But it is possible that ye dislike a thing which is good for you, and that ye love a thing which is bad for you. But Allah knoweth, and ye know not." Not only does this verse establish that violence can be virtuous, but it also contradicts the myth that fighting is intended only in self-defense, since the audience was obviously not under attack at the time. From the Hadith, we know that this verse was narrated at a time that Muhammad was actually trying to motivate his people into raiding merchant caravans for loot. (See also: Response to Apologists)
Quran (3:56) - "As to those who reject faith, I will punish them with terrible agony in this world and in the Hereafter, nor will they have anyone to help." (See also: Response to Apologists)
Quran (3:151) - "Soon shall We cast terror into the hearts of the Unbelievers, for that they joined companions with Allah, for which He had sent no authority". This speaks directly of polytheists, yet it also includes Christians, since they believe in the Trinity (ie. what Muhammad incorrectly believed to be 'joining companions to Allah'). (See also: Response to Apologists)
Quran (4:74) - "Let those fight in the way of Allah who sell the life of this world for the other. Whoso fighteth in the way of Allah, be he slain or be he victorious, on him We shall bestow a vast reward." The martyrs of Islam are unlike the early Christians, who were led meekly to the slaughter. These Muslims are killed in battle as they attempt to inflict death and destruction for the cause of Allah. This is the theological basis for today's suicide bombers. (See also: Response to Apologists)
Quran (4:76) - "Those who believe fight in the cause of Allah, and those who disbelieve, fight in the cause of Taghut (Satan, etc.). So fight you against the friends of Shaitan (Satan)" The Arabic for the word "fight" is from qital, meaning physical combat.
Quran (4:89) - "They but wish that ye should reject Faith, as they do, and thus be on the same footing (as they): But take not friends from their ranks until they flee in the way of Allah (From what is forbidden). But if they turn renegades, seize them and slay them wherever ye find them; and (in any case) take no friends or helpers from their ranks." (See also: Response to Apologists)
Quran (4:95) - "Not equal are those of the believers who sit (at home), except those who are disabled (by injury or are blind or lame, etc.), and those who strive hard and fight in the Cause of Allah with their wealth and their lives. Allah has preferred in grades those who strive hard and fight with their wealth and their lives above those who sit (at home).Unto each, Allah has promised good (Paradise), but Allah has preferred those who strive hard and fight, above those who sit (at home) by a huge reward " This passage criticizes "peaceful" Muslims who do not join in the violence, letting them know that they are less worthy in Allah's eyes. It also demolishes the modern myth that "Jihad" doesn't mean holy war in the Quran, but rather a spiritual struggle. Not only is this Arabic word (mujahiduna) used in this passage, but it is clearly not referring to anything spiritual, since the physically disabled are given exemption. (The Hadith reveals the context of the passage to be in response to a blind man's protest that he is unable to engage in Jihad, which would not make sense if it meant an internal struggle). (See also: Response to Apologists)
Quran (4:101) - "And when you (Muslims) travel in the land, there is no sin on you if you shorten your Salat (prayer) if you fear that the disbelievers may attack you, verily, the disbelievers are ever unto you open enemies." Mere disbelief makes one an "open" enemy of Muslims.
Quran (4:104) - "And be not weak hearted in pursuit of the enemy; if you suffer pain, then surely they (too) suffer pain as you suffer pain..." Is pursuing an injured and retreating enemy really an act of self-defense? (See also: Response to Apologists)
Quran (5:33) - "The punishment of those who wage war against Allah and His messenger and strive to make mischief in the land is only this, that they should be murdered or crucified or their hands and their feet should be cut off on opposite sides or they should be imprisoned; this shall be as a disgrace for them in this world, and in the hereafter they shall have a grievous chastisement" (See also: Response to Apologists)
Quran (8:12) - "(Remember) when your Lord inspired the angels... "I will cast terror into the hearts of those who disbelieve. Therefore strike off their heads and strike off every fingertip of them" No reasonable person would interpret this to mean a spiritual struggle, given that it both followed and preceded confrontations in which non-Muslims were killed by Muslims. The targets of violence are "those who disbelieve" - further defined in the next verse (13) as those who "defy and disobey Allah." Nothing is said about self-defense. In fact, the verses in sura 8 were narrated shortly after a battle provoked by Muhammad, who had been trying to attack a lightly-armed caravan to steal goods belonging to other people. (See also: Response to Apologists)
Quran (8:15) - "O ye who believe! When ye meet those who disbelieve in battle, turn not your backs to them. (16)Whoso on that day turneth his back to them, unless maneuvering for battle or intent to join a company, he truly hath incurred wrath from Allah, and his habitation will be hell, a hapless journey's end."
Quran (8:39) - "And fight with them until there is no more fitna (disorder, unbelief) and religion is all for Allah" Some translations interpret "fitna" as "persecution", but the traditional understanding of this word is not supported by the historical context (See notes for 2:193). The Meccans were simply refusing Muhammad access to their city during the pilgrimage. Other Muslims were allowed to travel there - but not as an armed group, since Muhammad had declared war on Mecca prior to his eviction. The Meccans were also acting in defense of their religion, as it was Muhammad's intention to destroy their idols and establish Islam by force (which he later did). Hence the critical part of this verse is to fight until "religion is only for Allah", meaning that the true justification of violence was the unbelief of the opposition. According to the Sira (Ibn Ishaq/Hisham 324) Muhammad further explains that "Allah must have no rivals." (See also: Response to Apologists)
Quran (8:57) - "If thou comest on them in the war, deal with them so as to strike fear in those who are behind them, that haply they may remember."
Quran (8:67) - "It is not for a Prophet that he should have prisoners of war until he had made a great slaughter in the land..."
Quran (8:59-60) - "And let not those who disbelieve suppose that they can outstrip (Allah's Purpose). Lo! they cannot escape. Make ready for them all thou canst of (armed) force and of horses tethered, that thereby ye may dismay the enemy of Allah and your enemy." As Ibn Kathir puts it in his tafsir on this passage, "Allah commands Muslims to prepare for war against disbelievers, as much as possible, according to affordability and availability." (See also: Response to Apologists)
Quran (8:65) - "O Prophet, exhort the believers to fight..."
Quran (9:5) - "So when the sacred months have passed away, then slay the idolaters wherever you find them, and take them captive and besiege them and lie in wait for them in every ambush, then if they repent and keep up prayer and pay the poor-rate, leave their way free to them." According to this verse, the best way of staying safe from Muslim violence at the time of Muhammad was to convert to Islam: prayer (salat) and the poor tax (zakat) are among the religion's Five Pillars. The popular claim that the Quran only inspires violence within the context of self-defense is seriously challenged by this passage as well, since the Muslims to whom it was written were obviously not under attack. Had they been, then there would have been no waiting period (earlier verses make it a duty for Muslims to fight in self-defense, even during the sacred months). The historical context is Mecca after the idolaters were subjugated by Muhammad and posed no threat. Once the Muslims had power, they violently evicted those unbelievers who would not convert. (See also: Response to Apologists)
[Note: The verse says to fight unbelievers "wherever you find them". Even if the context is a time of battle (which it was not) the reading appears to sanction attacks against those "unbelievers" who are not on the battlefield. In 2016, the Islamic State referred to this verse in urging the faithful to commit terror attacks: Allah did not only command the 'fighting' of disbelievers, as if to say He only wants us to conduct frontline operations against them. Rather, He has also ordered that they be slain wherever they may be – on or off the battlefield. (source)]
Quran (9:14) - "Fight against them so that Allah will punish them by your hands and disgrace them and give you victory over them and heal the breasts of a believing people." Humiliating and hurting non-believers not only has the blessing of Allah, but it is ordered as a means of carrying out his punishment and even "heals" the hearts of Muslims.
Quran (9:20) - "Those who believe, and have left their homes and striven with their wealth and their lives in Allah's way are of much greater worth in Allah's sight. These are they who are triumphant." The Arabic word interpreted as "striving" in this verse is the same root as "Jihad". The context is obviously holy war.
Quran (9:29) - "Fight those who believe not in Allah nor the Last Day, nor hold that forbidden which hath been forbidden by Allah and His Messenger, nor acknowledge the religion of Truth, (even if they are) of the People of the Book, until they pay the Jizya with willing submission, and feel themselves subdued." "People of the Book" refers to Christians and Jews. According to this verse, they are to be violently subjugated, with the sole justification being their religious status. Verse 9:33 tells Muslims that Allah has instructed them to make Islam "superior over all religions." This chapter was one of the final "revelations" from Allah and it set in motion the tenacious military expansion, in which Muhammad's companions managed to conquer two-thirds of the Christian world in the next 100 years. Islam is intended to dominate all other people and faiths. (See also: Response to Apologists)
Quran (9:30) - "And the Jews say: Ezra is the son of Allah; and the Christians say: The Messiah is the son of Allah; these are the words of their mouths; they imitate the saying of those who disbelieved before; may Allah destroy them; how they are turned away!" (See also: Response to Apologists)
Quran (9:38-39) - "O ye who believe! what is the matter with you, that, when ye are asked to go forth in the cause of Allah, ye cling heavily to the earth? Do ye prefer the life of this world to the Hereafter? But little is the comfort of this life, as compared with the Hereafter. Unless ye go forth, He will punish you with a grievous penalty, and put others in your place." This is a warning to those who refuse to fight, that they will be punished with Hell. The verse also links physical fighting to the "cause of Allah" (or "way of Allah"). (See also: Response to Apologists)
Quran (9:41) - "Go forth, light or heavy (some translations read "armed") and strive with your wealth and your lives in the way of Allah! That is best for you if ye but knew." See also the verse that follows (9:42) - "If there had been immediate gain (in sight), and the journey easy, they would (all) without doubt have followed thee, but the distance was long, (and weighed) on them" This contradicts the myth that Muslims are to fight only in self-defense, since the wording implies that battle will be waged a long distance from home (in another country and - in this case - on Christian soil, according to the historians). (See also: Response to Apologists)
Quran (9:73) - "O Prophet! strive hard against the unbelievers and the hypocrites and be unyielding to them; and their abode is hell, and evil is the destination." Dehumanizing those who reject Islam, by reminding Muslims that unbelievers are merely firewood for Hell, makes it easier to justify slaughter. It explains why today's devout Muslims generally have little regard for those outside the faith. The inclusion of "hypocrites" (non-practicing) within the verse also contradicts the apologist's defense that the targets of hate and hostility are wartime foes, since there was never an opposing army made up of non-religious Muslims in Muhammad's time. (See also Games Muslims Play: Terrorists Can't Be Muslim Because They Kill Muslims for the role this verse plays in Islam's perpetual internal conflicts). (See also: Response to Apologists)
Quran (9:88) - "But the Messenger, and those who believe with him, strive and fight with their wealth and their persons: for them are (all) good things: and it is they who will prosper." (See also: Response to Apologists)
Quran (9:111) - "Allah hath purchased of the believers their persons and their goods; for theirs (in return) is the garden (of Paradise): they fight in His cause, and slay and are slain: a promise binding on Him in truth, through the Law, the Gospel, and the Quran: and who is more faithful to his covenant than Allah? then rejoice in the bargain which ye have concluded: that is the achievement supreme." How does the Quran define a true believer? (See also: Response to Apologists)
Quran (9:123) - "O you who believe! fight those of the unbelievers who are near to you and let them find in you hardness." (See also: Response to Apologists)
Quran (17:16) - "And when We wish to destroy a town, We send Our commandment to the people of it who lead easy lives, but they transgress therein; thus the word proves true against it, so We destroy it with utter destruction." Note that the crime is moral transgression, and the punishment is "utter destruction." (Before ordering the 9/11 attacks, Osama bin Laden first issued Americans an invitation to Islam).
Quran (18:65-81) - This parable lays the theological groundwork for honor killings, in which a family member is murdered because they brought shame to the family, either through apostasy or perceived moral indiscretion. The story (which is not found in any Jewish or Christian source) tells of Moses encountering a man with "special knowledge" who does things which don't seem to make sense on the surface, but are then justified according to later explanation. One such action is to murder a youth for no apparent reason (v.74). However, the wise man later explains that it was feared that the boy would "grieve" his parents by "disobedience and ingratitude." He was killed so that Allah could provide them a 'better' son. [Note: This parable along with verse 58:22 is a major reason that honor killing is sanctioned by Sharia. Reliance of the Traveler (Umdat al-Saliq) says that punishment for murder is not applicable when a parent or grandparent kills their offspring (o.1.12).] (See also: Response to Apologists)
Quran (21:44) - "...See they not that We gradually reduce the land (in their control) from its outlying borders? Is it then they who will win?"
Quran (25:52) - "Therefore listen not to the Unbelievers, but strive against them with the utmost strenuousness with it." - The root for Jihad is used twice in this verse - although it may not have been referring to Holy War when narrated, since it was prior to the hijra at Mecca. The "it" at the end is thought to mean the Quran. Thus the verse may have originally meant a non-violent resistance to the 'unbelievers.' Obviously, this changed with the hijra. 'Jihad' after this is almost exclusively within a violent context. The enemy is always defined as people, rather than ideas.
Quran (33:60-62) - "If the hypocrites, and those in whose hearts is a disease (evil desire for adultery, etc.), and those who spread false news among the people in Al-Madinah, cease not, We shall certainly let you overpower them, then they will not be able to stay in it as your neighbors but a little while Accursed, wherever found, they shall be seized and killed with a (terrible) slaughter." This passage sanctions slaughter (rendered as "merciless" and "horrible murder" in other translations) against three groups: hypocrites (Muslims who refuse to "fight in the way of Allah" (3:167) and hence don't act as Muslims should), those with "diseased hearts" (which include Jews and Christians 5:51-52), and "alarmists" or "agitators - those who speak out against Islam. It is worth noting that the victims are to be sought out, which is what today's terrorists do.
Quran (47:3-4) - "Those who disbelieve follow falsehood, while those who believe follow the truth from their Lord... So, when you meet (fighting Jihad in Allah's Cause), those who disbelieve smite at their necks till when you have killed and wounded many of them, then bind a bond firmly (on them, i.e. take them as captives)... If it had been Allah's Will, He Himself could certainly have punished them (without you). But (He lets you fight), in order to test you, some with others. But those who are killed in the Way of Allah, He will never let their deeds be lost." Holy war is to be pursued against those who reject Allah. The unbelievers are to be killed and wounded. Survivors are to be held captive for ransom. The only reason Allah doesn't do the dirty work himself is to to test the faithfulness of Muslims. Those who kill pass the test. (See also: 47:4 for more context) (See also: Response to Apologists)
Quran (47:35) - "Be not weary and faint-hearted, crying for peace, when ye should be uppermost (Shakir: "have the upper hand") for Allah is with you," (See also: Response to Apologists)
Quran (48:17) - "There is no blame for the blind, nor is there blame for the lame, nor is there blame for the sick (that they go not forth to war). And whoso obeyeth Allah and His messenger, He will make him enter Gardens underneath which rivers flow; and whoso turneth back, him will He punish with a painful doom." Contemporary apologists sometimes claim that Jihad means 'spiritual struggle.' If so, then why are the blind, lame and sick exempted? This verse also says that those who do not fight will suffer torment in hell.
Quran (48:29) - "Muhammad is the messenger of Allah. And those with him are hard (ruthless) against the disbelievers and merciful among themselves" Islam is not about treating everyone equally. This verse tells Muslims that two very distinct standards are applied based on religious status. Also the word used for 'hard' or 'ruthless' in this verse shares the same root as the word translated as 'painful' or severe' to describe Hell in over 25 other verses including 65:10, 40:46 and 50:26..
Quran (61:4) - "Surely Allah loves those who fight in His cause" Religion of Peace, indeed! The verse explicitly refers to "rows" or "battle array," meaning that it is speaking of physical conflict. This is followed by (61:9), which defines the "cause": "He it is who has sent His Messenger (Mohammed) with guidance and the religion of truth (Islam) to make it victorious over all religions even though the infidels may resist." (See next verse, below). Infidels who resist Islamic rule are to be fought. (See also: Response to Apologists)
Quran (61:10-12) - "O You who believe! Shall I guide you to a commerce that will save you from a painful torment. That you believe in Allah and His Messenger (Muhammad), and that you strive hard and fight in the Cause of Allah with your wealth and your lives, that will be better for you, if you but know! (If you do so) He will forgive you your sins, and admit you into Gardens under which rivers flow, and pleasant dwelling in Gardens of'Adn- Eternity ['Adn(Edn) Paradise], that is indeed the great success." This verse refers to physical battle waged to make Islam victorious over other religions (see verse 9). It uses the Arabic root for the word Jihad.
Quran (66:9) - "O Prophet! Strive against the disbelievers and the hypocrites, and be stern with them. Hell will be their home, a hapless journey's end." The root word of "Jihad" is used again here. The context is clearly holy war, and the scope of violence is broadened to include "hypocrites" - those who call themselves Muslims but do not act as such. (See also: Response to Apologists)
Quran (2:191-193) - "And kill them wherever you find them, and turn them out from where they have turned you out. And Al-Fitnah [disbelief or unrest] is worse than killing... but if they desist, then lo! Allah is forgiving and merciful. And fight them until there is no more Fitnah [disbelief and worshipping of others along with Allah] and worship is for Allah alone. But if they cease, let there be no transgression except against Az-Zalimun(the polytheists, and wrong-doers, etc.)" (Translation is from the Noble Quran) The verse prior to this (190) refers to "fighting for the cause of Allah those who fight you" leading some to claim that the entire passage refers to a defensive war in which Muslims are defending their homes and families. The historical context of this passage is not defensive warfare, however, since Muhammad and his Muslims had just relocated to Medina and were not under attack by their Meccan adversaries. In fact, the verses urge offensive warfare, in that Muslims are to drive Meccans out of their own city (which they later did). Verse 190 thus means to fight those who offer resistance to Allah's rule (ie. Muslim conquest). The use of the word "persecution" by some Muslim translators is disingenuous - the actual Arabic words for persecution (idtihad) - and oppression are not used instead of fitna. Fitna can mean disbelief, or the disorder that results from unbelief or temptation. A strict translation is 'sedition,' meaning rebellion against authority (the authority being Allah). This is certainly what is meant in this context since the violence is explicitly commissioned "until religion is for Allah" - ie. unbelievers desist in their unbelief. [Editor's note: these notes have been modified slightly after a critic misinterpreted our language. Verse 193 plainly says that 'fighting' is sanctioned even if the fitna 'ceases'. This is about religious order, not real persecution.] (See also: Response to Apologists)
tisdag 29 mars 2022
Johannes uppenbarelse
The Book of Revelation – also called the Apocalypse of John, Revelation to John or Revelation of Jesus Christ – is the final book of the New Testament and consequently is also the final book of the Christian Bible. Its title is derived from the first word of the Koine Greek text: apokalypsis, meaning "unveiling" or "revelation". The Book of Revelation is the only apocalyptic book in the New Testament canon.[a] It occupies a central place in Christian eschatology.
The author names himself as "John" in the text, but his precise identity remains a point of academic debate. Second-century Christian writers such as Papias of Hierapolis, Justin Martyr, Irenaeus, Melito of Sardis, Clement of Alexandria, and the author of the Muratorian fragment identify John the Apostle as the "John" of Revelation.[1][2] Modern scholarship generally takes a different view,[3] with many considering that nothing can be known about the author except that he was a Christian prophet.[4] Modern theological scholars characterize the Book of Revelation's author as "John of Patmos". The bulk of traditional sources date the book to the reign of the Roman emperor Domitian (AD 81–96), which evidence tends to confirm.[5][b]
The book spans three literary genres: the epistolary, the apocalyptic, and the prophetic.[7] It begins with John, on the island of Patmos in the Aegean Sea, addressing a letter to the "Seven Churches of Asia". He then describes a series of prophetic visions, including figures such as the Seven-Headed Dragon, the Serpent, and the Beast, which culminate in the Second Coming of Jesus.
The obscure and extravagant imagery has led to a wide variety of Christian interpretations. Historicist interpretations see Revelation as containing a broad view of history while preterist interpretations treat Revelation as mostly referring to the events of the Apostolic Age (1st century), or, at the latest, the fall of the Western Roman Empire in the 5th century. Futurists, meanwhile, believe that Revelation describes future events with the seven churches growing into the body or believers throughout the age and a reemergence or continuous rule of a Greco-Roman system with modern capabilities described by John in ways familiar to him, and idealist or symbolic interpretations consider that Revelation does not refer to actual people or events but is an allegory of the spiritual path and the ongoing struggle between good and evil.
lördag 12 mars 2022
Eskatologi
Eskatologi (av grekiskans eschatos, "ytterst", "sist", och logos, "lära"). Detta "sista" (eskaton) kan både tolkas som avslutningen av den enskilda individens liv och som världens upphörande eller tidens slut. Det finns även föreställningar om skillnader som beror på om historien har ett linjärt eller cykliskt förlopp. Eskatologi är inom framför allt olika religioner läran om de yttersta tingen och döden. I kristendomen knyts den till begrepp som vedermödan, Jesus återkomst som domare, tusenårsriket, den slutliga striden mellan Gud och Satan där det goda segrar och Gud upprättar en ny himmel och jord. Inom andra religioner väntar man på ankomsten av andra gudomliga figurer.
Den mest kända uppenbarelsen eller apokalypsen i kristendomens teologi finns i Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, ibland kallad Johannes Uppenbarelse. Ordet "apokalyps" är ett grekiskt ord som betyder "uppenbarelse" eller "avslöjande" (av något som ska hända i framtiden eller av någonting som dittills varit fördolt i samtiden). Det kan vara en mindre uppenbarelse som exempelvis att en staty tycks blöda. Det kan vara en hel serie budskap som Gud förmedlar under flera år till en människa, och det på ett sådant sätt att det kan nedtecknas och läggas till grund för en helig skrift. Den utvalda människan kan vara särskilt mottaglig och/eller befinna sig i ett extraordinärt medvetandetillstånd. Om han, för det är oftast en man, får gehör hos omgivningen betraktas han som Guds utvalde.
Kristna rörelser ägnar sig i varierande grad åt eskatologi. Fenomenet är kanske mest utmärkande för stora delar av pingströrelsen, sjundedagsadventisterna och andra frikyrkor – inte minst inom de ny-pentekostalistiska samfunden – där särskilt teorier om uppryckandet har vunnit stor popularitet sedan 1900-talet både inom teologi och populärkultur. Jehovas vittnen och Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga (mormonerna) utmärker sig vid att ha ett mycket starkt eskatologiskt fokus.
Eskatologi kan också förstås som ett visst perspektiv som bidrar till förståelsen av alla jordiska skeenden. Världen ses som, alltsedan syndafallet, stadd på en resa hem till Gud. Skapelsen är, även om den innehåller det som är gott och från början är skapad av Gud, i sin nuvarande form alltid trasig och ofärdig. Detta kommer till uttryck i form av orättvisor, smärta, krig, död, förtryck och annan synd. Det eskatologiska hoppet innebär då en förhoppning och ett löfte - från Guds sida - om att detta inte är beständigt. Lidande och orättvisor är inte en del av Guds goda utan en konsekvens av världens bortvändhet från Gud, avsaknad av Gud. Eskatologin i denna bemärkelse kopplas ofta till tankar om människan som ansvarig medskapare och är viktig inom exempelvis feministisk teologi, ekoteologi och hos teologer som Moltmann och Hauerwas med många, många fler.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Livsbejakelsens etik
Livsbejakelsens etik manar till universell kärlek Albert Schweitzer, Nathan Söderblom och Martin Lönnebo bejakade andra religioners vishet...
-
Livsbejakelsens etik manar till universell kärlek Albert Schweitzer, Nathan Söderblom och Martin Lönnebo bejakade andra religioners vishet... -
Första gången jag stötte på ordet anoesis var i Wileys Non sequitur där Captain Eddy döpte sin hummerfiskebåt till just Anoesis. Anoesis is ... -
Det här skrev jag för 15 år sedan och det gäller fortfarande: Bland Guds representanter hos oss människor, finns det många som tror sig vet...