Martin Lönnebo

Martins andliga gym i magasinet Amos.

Ur amos nr 2/07

I förra numret av Amos påstod jag att läkare börjat skriva ut recept på fysisk aktivitet: "Två piller dagligen samt en halv timmes promenad." I många fall borde de göra ett tillägg: "Samt 20 minuter tystnad".

Naturligtvis menar jag självvald tystnad och inte påtvingad. Den goda tystnaden är den som ger hjärtat ro. Den är helande, läkande och livgivande.

Den onda är dess motsats.

Den onda fysiska tystnaden är frånvaron av närhet. Vi behöver en hand rent fysiskt och synen av en människa. Du kanske kan minska den för någon?

Den onda psykiska tystnaden får hjärtat att frysa. Det finns alldeles för mycket av sådant i vårt nutida Sverige. "Det är nära mellan hus men långt mellan hjärtan", som Nils Ferlin skriver. Här har du en bra mänsklig övning: kom ihåg, trofast och uthållig, någon som längtar efter kontakt.

När det sedan gäller den onda andliga tystnaden är det ännu värre. Där är hela Sverige numera en glesbygd med ödsliga kalhyggen. Vi sitter sällan vid barnens säng, ber och sjunger aftonbön. Vi ger dem inte möjlighet att höra heliga ord och samtala förtroligt med sin himmelske Förälder. Och hur är det med oss vuxna? Guds tystnad är påtaglig, främst beroende på att vi lyssnar för lite inåt. Vi är överösta av buller, utom oss och inom oss.

Bultandet av Guds hjärtas slag genomuniversum och samvetets viskande röst i vårt bröst försvinner i bakgrundsbruset. Andlig övning: gör något för att minska den onda andliga tystnaden. Om du inte kommer på något, börja att bedja. Ett svar ska växa fram.

Hur svårt är det inte att leva i ett hjärtlöst universum! Hur ensam är inte vår lilla blå planet i dessa oändliga tomrum! Vilken välsignad uppgift att omsluta detta rymdskepp, med alla dess lyckliga och olyckliga varelser, med goda tankar och böner.

Men, undrar du käre andlige tränare, hur jag ska göra för att komma in i den goda tystnaden, den som kan ge kropp, psyke och ande mer frid?

Kroppen kanske behöver avslappning från tårna till sista hårstrået och längre tid till sömn samt något riktigt roligt? Psyket kanske behöver tränas att välja bort det som inte är alldeles nödvändigt? Anden kanske behöver träna försoning och överlåtelse?

Den nionde övningen är mycket lätt: Du tränar dig i att göra ingenting.

Först kort tid, sedan allt längre. Du ska bara överlåta och lyssna inåt.

Andakten

1. Fader vår, meditativ bön med Frälsarkransen.

2. Grip den gyllene Gudspärlan och säg: Du är gränslös, Du är nära, Du är ljus, Och jag är din. Tänk dig att Gud omger dig på alla sidor.

3. Grip om den första avlånga Tystnadspärlan. Sitt, stå eller ligg

avslappnat i frid. Du har gott om tid. Tänk dig att du är innesluten i den Guds frid som övergår allt förstånd. Just nu är allt som det ska vara. Ingenting fattas.

Gör dig en mental bild av en plats i världen du tycker mest om. För min del tycker jag bäst om himlen, så jag brukar titta bort mot Guds tron och säga i mitt hjärta:

O heliga tystnad,

Du är havet omkring Guds tron,

det evigt lysande och vilande.

Med ditt hjärtas öga betraktar du havet och ser att det är fullkomligt rent, det är som kristall. Detta är det klara havet, det läkande, det försonande, det livgivande. Ljuset från öster tränger ned i de gränslösa djupen och får dem att lysa som dagen.

4. Rör vid de tre silverskimrande Hemlighetspärlorna där du förvarar

dina innersta drömmar och dina förbönsämnen. Visa dem för Gud.

5. Sluta med Välsignelsen över allt och alla. Låt den nå till dem som

behöver den bäst ut över jorden.

Ta hjälp av

livets pärlor

Ur amos nr 1/07

Nu är det dags för åttonde övningen i Martin Lönnebos träningsprogram för själen.

Nu har läkare börjat skriva ut recept på fysisk aktivitet. "Ta två piller dag-ligen samt en halv timmes promenad." Om man bortser från pillren har själsörjare alltid skrivit liknande recept. Du läser just nu ett, men nu gäller det själen och inte kroppen. Kroppen är också viktig för själen och omvänt så läkare och idrottsfolk får gärna hjälpa till att få igång oss. Vi kan väl stödja varandra? Uttrycket "En sund själ i en sund kropp" är ju allbekant.

Det första receptet jag skriver ut när det gäller andliga övningar är Större medvetenhet. Menar du dig inte vara kristen och inte vill bli det heller så kan du strunta i det jag skriver. Men om du vill, så bli mer medveten! Jag säger inte fundamentalist eller självsäker. Försök att ta ett steg i Kristi efterföljelse, ödmjukt och stilla. Du är ju döpt. Försök däremot inte att bli en konstig människa utan en allt mer riktig. Älska det mänskliga, vörda det Gudomliga, använd ordet och.

En allmän rekommendation för alla som vill bli kristna, eller som är på väg är, att börja be regelbundet. Varje dag - och även gärna oregelbundet. Rädda söndagen och våga dig till kyrkan och delta i den heliga mässan. Börja eftertänksamt, steg för steg, ta konsekvenserna av din kristna tro. Bryter du brödet i mässan, så gör det också i vardagen, bryt och dela. Gör något konkret. Något skall förlåtas, någon skall hjälpas, i något skall jag ändra mitt beteende.

Övningarna vi hitintills haft, med hjälp av livets pärlor, har koncentrats på bönen och genom den har något hänt. Du har inte bara bett. Din tanke och din känsla påverkas och du förändras själv genom din bön.

Du får en större Gud: ²Du är gränslös². Det är det viktigaste nu. En Gud som är en avbild av oss duger inte. På bara 80 års tid har universum blivit 100 miljarder gånger större. Jo, vi behöver en stor Gud, som vi naturligtvis inte kan förstå oss på.

Du får en vardagligare, innerligare Gud: "Du är nära". Det är det viktigaste nu. Vi behöver en Gud som är med oss i en värld där vi alltmer förlorar livsmodet.

Du får en Gud du kan lita på och anförtro dig åt: "Du är ljus". Det är det viktigaste nu. Det hjälper inte att vara stor och nära om vi inte kan lita på Gud, det är ett barmhärtigt ansikte vi söker. Med dessa tre tankar och bilder i ditt hjärta, som alla är viktigast, så kan du i helig frimodighet säga orden:

Jag är din.

De utgör den åttonde övningen.

Åttonde övningen: Meditera över de innerliga orden: Jag är din.

Det är en förmån att få vara vigselförrättare. Jo visst kan det vara påfrestande om man lägger alltför mycket på det yttre, det kan bli spänt och nervöst. Dessutom kan man oroa sig för hur det skall gå. Men det som alltid griper mig är allvaret och ömheten i vigsellöftena. Man säger, även om orden är något annorlunda: Jag är din. Och jag lovar att försöka vara det livet ut till dess döden skiljer oss åt. Säg till Gud: jag vill vara kristen. Jag är din. Att i liv, i död, i evighet höra till är stort. Jag är din, du är min, evig är vår kärlek. Nu har jag någon att dela livet med. Jag vet vart jag hör.

Andakten

1. Fader vår, meditativ bön med

Frälsarkransen.

2. Grip den gyllene Gudspärlan och säg: Du är gränslös, Du är nära, Du är ljus och jag är din.

3. Förbli stilla och meditera över de innerliga orden, det oerhörda

löftet: Jag är din. Tänk dig att Gud är nära, och säg av hela ditt hjärta.

Jag är din. Det är mitt löfte för hela livet. Jag gör inga undantag. Jag är din, Du är min, evig är vår kärlek. Jag är kristen, jag vill leva som kristen, jag vill dö som kristen.

4. Rör vid Hemlighetspärlorna där du förvarar dina förbönsämnen och dina önskningar och drömmar. Visa dem för Gud.

5. Sluta med Välsignelsen, meditativt, över allt och alla.

Så må Guds frid som övergår allt förstånd, bevara dig, min okände vän.

Nu laddar Martin Lönnebo om. Här börjar hans nya serie i Amos, Martins gym. Träning och övningar för själen.

Ur Amos nr 6/06

Jag tänker ofta på er som utifrån denna spalt i Amos har börjat öva själen? Hur har ni det? Ursäkta, det är en dum fråga, den sänds ut i tomma intet, och om ni skulle svara så skulle jag inte klara av det. Ni har blivit för många.

Men jag tänker ofta på er. Har ni ett vackert hörn i bostaden, kanske med ett kors eller en liten ikon, där ni kan tända ett ljus och komma till ro? Hur går det med utantilläxorna? Ge inte upp, det är mycket lättare än vad du befarar, du kommer att bli stolt över dig själv. Kunde man på 1800-talet kan vi nu!

Har du meditativ musik som gläder själen? Eller bor ni många tillsammans och du känner dig skygg för blickar? Ja, då kan du reda ett vackert hörn i ditt hjärta och där vara tillsammans med Kristus och änglarna och fira din andakt? Jag vet attm många har Frälsarkransen under täcket eller under kudden dold för världen, det går bra, jag har prövat det.

Du kanske kan ha Frälsarkransen på höger handled med Gudspärlan över din pulsåder. Dess bultande kan bli ständig tyst bön: ”Kom ihåg mig” eller ”Herre, hör min bön” eller ”Tack för livet” eller ”välsigna mina kära” eller ”Förbarma dig över alla som lider” och tusen andra böner med och utan ord.

Ensam är du inte. Alla som ber bildar en osynlig gemenskap. Och utan förbön är du inte. I den tredje Hemlighetspärlan i min egen bönekrans samlar jag alla som använder radbandet, där finns du. Jag rör ofta vid den och säger: Gud, låt Ditt ljus lysa över dem.

Ge inte upp du som har börjat, trofasthet i det lilla är en säker väg till stora välsignelser. Är du nykomling kan du gå ut på nätet, www.amosmagasin.com och gå igenom övningarna 1-5.

SJÄTTE ÖVNINGEN

Förra gången mediterade vi över de väldiga orden Du är gränslös. Nu följer det lika underbara Du är nära. Det är en logisk nödvändig fortsättning av gränslösheten. Gud är stor och Gud är nära.

Övan dig, till dess nästa nummer av Amos kommer, att tänka: Gud är nära mig. Han är nära min kära. Han är nära när jag vaknar, Han är nära när jag somnar. Han är nära nu. Han är nära som min andning, ja som solens ljus, som regnet, som gräset vilket växer eller vissnar. Han är nära i mörkret, Han är nära i döden. Apostel Paulus visste det: ”i honom är det som vi lever, rör oss och är till.”

SJUNDE ÖVNINGEN

Meditera över de lysande orden Du är ljus. Öva dig i att tänka gott om Gud. Tänk: I Hans ansikte finns ingen skugga. Jag förstår mig inte på Dig Gud, men jag litar på Dig. Detta sätt att tänka kommer att bli till stor välsignelse. Jag kan gråta och klaga, men ändå i hjärtats djup förstå att Gud är god och att jag får förbli Hans älskade barn. Inte ens döden skall skilja oss åt. Håll ut min vän, din trofasthet skall få sin belöning. Bibeln säger: ”Gud är ljus och intet mörker finnes hos honom.”

ANDAKTEN

1. Fader vår, meditativ bön med Frälsarkransen.

2. Grip den gyllene Gudspärlan och säg: Du är gränslös, Du är nära, Du är ljus och jag är din.

3. Förbli stilla och meditera över de underbara orden: Du är nära. Tänk dig att Gud är nära… Fortsätt med Du är ljus… Tänk dig att Gud vänder sitt av godhet lysande ansikte mot dig. Du är nu förstådd utan ord. DU är sedd.

4. Rör vid Hemlighetspärlorna där du förvarar dina förbönsämnen och dina önskningar och drömmar. Visa dem för Gud.

5. Sluta med Välsignelsen, meditativt, över allt och alla.

Så må Guds frid som övergår allt förstånd, bevara dig, min okände vän.

Ur Amos nr 5/06

Nu är det dags fjärde och femte övningen i Martin Lönnebos träningsprogram för själen.

Övningarna bygger på varandra, i varje fall delvis. Det är därför bra att klippa ut dem. Dessutom behöver du en Frälsarkrans, gärna den vackra indiska, som du kan beställa nedan. Jag talar gärna för den eftersom tillverkningen ger arbete i byn och all vinst går till utvecklingsstörda.

Självklart är allt detta inte på något sätt och vis nödvändigt. Till Gud kommer man med tomma händer och öppet hjärta. Det är enda sättet. Och det är inte heller ordens mängd det beror på eller hur välformade de är. Kopplingen till det gudomliga Majestätet sker i ett uppriktigt hjärta.

Däremot kan det inte bara vara bra vara med ordningar och hjälpmedel för en splittrad nutida människa. Det är ofta nödvändigt för vi har stora problem med bönen och meditationen. Att lära sig bedja Fader vår och Välsignelsen meditativt med hjälp av livets pärlor i Frälsarkransen, gärna med stängd TV, tänt ljus och meditativ musik, är läkande salva för själen. Det kan du göra ensamt eller tillsammans med familjen.

FJÄRDE ÖVNINGEN:

Lär dig utantill denna bön och bed den varje gång du griper omkring den gyllene Gudspärlan i Frälsarkransen:

Du är gränslös

Du är nära

Du är ljus

Och jag är din

Den bönen hjälper att göra som änglarna, hylla Gud. Det är människans stora förmån. Av det vi beundrar påverkas vi. Bönen stärker tron på en stor Gud, en nära Gud, en god Gud. När du nått den insikten kan du uppriktigt i ditt hjärta säga de underbara orden: Du är min.

FEMTE ÖVNINGEN:

Här begrundar vi innebörden i "Du är gränslös".

Det vi först av allt behöver är en stor Gud. I den gamla kyrkan hade man ett litet universum och en stor Gud. Då gick det någotsånär ihop. Nu har vi ett stort universum, kanske gränslöst, men inte sällan en liten Gud, som liknar oss. Då blir vår tro patetisk och ömkansvärd. Det första i andlighetens förnyelse i Sverige är att vi vänder oss till en Gud som vi inte förstår oss på, därför att Han är oändligt Stor. Med vördnad tänker vi på Honom.

Jag är så glad att jag inte känner Gud. Men att Han känner mig. Försök att lära dig utantill följande bibelställe. Det är lättare än vad du tror:

Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. "Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare? Vem har skänkt honom något som han måste återgällda? Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen. Rom 11:33-36.

ANDAKTEN.

Tills dess vi möts igen i nästa nummer av Amos, må Nåden lysa över oss, kan vi använda följande ordning till den dagliga andakten:

1. Fader vår. Meditativ bön med Frälsarkransen.

2. Grip den gyllene Gudspärlan och säg: Du är gränslös, Du är nära, Du är ljus och jag är din.

3. Läs bibeltexten ovan. Grip en Tystnadspärla och förbliv i vila på stranden till havet inför Guds tron det evigt stilla och lysande. Begrunda i ditt hjärta, att du nu befinner dig inför hemligheternas Hemlighet. Gläd dig att Gud är större än alla dina tankar, din tvivel eller tro, fruktan eller längtan. Giv allt det som tynger och gläder dig till Guds obegränsade kraft och barmhärtighet. Det är inte hopplöst! Förtrösta!

4. Rör vid Hemlighetspärlorna. "Visa" dem för Gud. Bed för alla och allt.

5. Välsignelsen över allt och alla. Meditativ bön med Frälsarkransen.

Ur Amos nr 3/06

Det är något som inte stämmer.

Först fick jag i min hand en broschyr om X-metoden för effektivare muskelutveckling. Där stod det, lägligt nog, att jag inte behöver träna flera timmar per dag för att nå resultat. Det kan räcka med en halvtimma 1-2 gånger i veckan och det vore bedrövligt om jag inte kunde ta mig tid till det. Hälsa går inte att lagra, skriver man, den är en färskvara. Så fort du slutar träna försvinner muskelstyrkan. Satsa på sikt! X-metoden är en livsstil!

Där slutar jag läsa ur broschyren. Vi är ett folk som redan vet hur viktigt det är att sköta kroppen, och att den är byggd för fysisk aktivitet. Jag gör själv mina små försök, naturligtvis anpassade till min ålder.

Men det är något som inte stämmer.

Jag slår upp dagens tidning. Där skriver en läkare som återvänt från det forna Jugoslaviens tragedi. Hon blev skadad i kriget, men när hon kommer hem till freden ser hon att det inte var bra här heller.

"Människorna såg lika stressade ut som Sarajevoborna under belägringen." Och hon förundrade sig över att vi hade världens högsta ohälsotal, som det kallas. Hon misstänkte att det hade att göra med vår bräckliga värdegrund.

Personligen tror jag att vår och hela jordens svåraste sjukdom är bristande balans mellan heligt OCH profant, fysiskt OCH andligt, människan OCH djuren med växterna, brist OCH överflöd, aktivitet OCH vila, kropp OCH själ. Ordet är OCH, inte ELLER.

Om detta är sant, och det är svårt att förneka, så räcker det inte bara att träna kroppen. Vi är ju både kropp och själ, vi kan inte överleva som halvor. Vi är kanske ett folk som nästan har glömt hur livgivande en frisk själ är? Här i norr har vi satsat på det profana, det som kallas sekularisering. Av rädsla för att smittas av den söker andra folk det heliga och väljer bort det nödvändiga kritiska tänkandet. Detta skapar fundamentalism, förakt hos oss och hat hos dem.

Det är ingen väg som leder till en god framtid för livet på jorden. Jorden och själen längtar efter ett livgivande OCH. Det är därför som vi i Amos skall börja med ett träningsprogram för själen.

Jag bävar. För även om jag har levt länge, läst, sett och hört mycket, så känner jag mig som nybörjare. En merit är att jag ofta har misslyckats, jag vet därför hur svårt det är. Det kommer inte att bli något hurtfriskt program, snarare inkännande och ömt. Jag har känt hur stor längtan efter helighet kan vara, och hur svårt det är att följa den hela vägen ut. Om du vill, så blir jag din andlige medvandrare.

Målet är att hindra inre död, flykt, sorg, vrede och svartsyn. Och stärka inre liv, allvar, glädje, frid och livsmod.

Detta träningsprogram börjar i nästa nummer och fortsätter så länge Gud vill och vi behöver det. Men redan nu och här vill jag ge dig en inledande övning att fundera över.

”Det finns bara en dygd, och det är att inte förakta.”

Jag skulle ha velat träffa ökeneremiten Theodoros av Ferme för att fråga honom om vad han menade med de orden. De är bevarade av hans undervisning och är så storartade att de svarar mot minst tio miljoner träffar på Internet.

Jag föreslår att du klipper ut orden och tejpar fast dem i nedre kanten på badrumsspegeln. Varje gång du ser ditt ansikte, skymtar även dessa bokstäver. Kanske din make får se dem, tonårsbarnen och gästerna? Den andliga sommaren är nu nära.

Om 100 000 av Amos läsare gjorde detta, läste och övade, skulle något storartat ske i Sverige. Det vore den viktigaste händelsen i Fosterlandet på mycket länge.

Naturligtvis menar Theodoros att vi har rätt att klandra tankar och handlingar. Det är människan han avser, hon som är ett vackert Guds barn, även om hon glömt bort det och alldeles förstört sitt och andras liv. Men vad vet du om de bördor hon burit, hennes förtvivlan, vrede eller okunnighet?

Hur länge bör då denna övning vara? Svar: Livet ut. Så svår är den, så viktig förblir den.

Martin Lönnebo, er medvandrare och träningskamrat.

Ur Amos nr 4/06

Så lugnar du kropp och sinne

Nu är det allvar. Här kommer de första övningarna i biskop Martin Lönnebos träningsprogram för själen.

Käre vän.

Här är vår första övning. Jag känner mig högtidlig som lärarinnan som kommer till sin första lektion. Hon vet att hon möter idel nya ansikten, där vart och ett av dem döljer en hel värld. Hur ska det gå?

Vid detta vårt första möte ska jag tala om den yttre miljön samt ge tre enkla övningar till nästa gång. Det är mycket bra om du kan bygga en ”småkyrka” hemma, ett ”andligt gym”, som hjälp till andakt. En del av er kan ha ett ”vackert hörn” med ett litet altare och en ikon som ni kan tända ljus framför. Andra har lärt sig sätt att lugna ner kropp och sinne. Men väldigt många av oss har svårt att få den ro som behövs. Därför rekommenderar jag att du skaffar dig radbandet Frälsarkransen. (Se nedan.) Tycker du att det verkar för barnsligt kan du klara dig utan.

Första övningen

Din uppgift är att till nästa övningspass varje kväll bedja Fader vår (eller Vår Fader) på ett meditativt sätt. Det tillgår på följande vis. Du följer de åtta runda pärlorna och ber meditativt med en liten paus för varje. Du griper pärlan mellan tummen och pekfingret. Märkvärdigt! Du blir stilla. Du erfar Gudomlig närvaro:

Gudspärlan: Fader vår som är i himmelen

Jagpärlan: Helgat varde ditt namn.

Doppärlan: TilIkomme ditt rike.

Ökenpärlan: Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.

Bekymmerslöshetspärlan: Vårt dagliga bröd giv oss idag.

Kärlekspärlan I: och förlåt oss våra skulder

Kärlekspärlan II / Offerpärlan: såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro,

Nattens pärla: och inled oss icke i frestelse

Uppståndelsepärlan: utan fräls oss ifrån ondo.

Gudspärlan: Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.

Amen.

Andra Övningen:

Nästa uppgift är att lära Helig Tystnad. Du börjar med någon minut, och övergår till fler allt efter som Stillheten infinner sig. Du griper tag i de tre Hemlighetspärlorna. Du säger:

O Heliga Tystnad

du är havet omkring Guds tron

det evigt stilla och lysande

Du följer din lugna andning. Du förnimmer att du är nära Gud, som vet allt men ändå förblir din. Du låter ljuset från Tronen lysa över dig. Det skiner över Hemlighetspärlorna där dina kära finns, dina drömmar, dina förböner för allt och alla. Och all din tacksamhet....

Tredje Övningen:

Du avslutar med att meditativt nedkalla Guds välsignelse över allt och alla. Du brukar de avlånga Tystnadspärlorna, som ger en särskild innebörd åt din välsignelse. Och den kommande natten får du sova innesluten i den Guds frid som övergår allt förstånd:

Tystnadspärlan efter Gudspärlan: Herren välsigne oss

Efter Doppärlan: och bevare oss.

Efter Ökenparlan: Herren låte sitt Ansikte lysa över oss

Efter Bekymmerslöshetspärlan: och vare oss nådig.

Efter Kärleks, Hemlighets och Nattens pärlor: Herren vände sitt ansikte till oss

Efter Uppståndelsepärlan: och give oss frid.

Grip Gudspärlan och säg: I Guds, Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Det kan vara klokt att klippa ut denna övning och lägga den på altare eller nattduksbord.

Er medvandrare och träningskamrat

Martin Lönnebo

Mystagogik

Mystagogik har stora likheter med new age, panteism, animism, spiritualism och shamanism.

Mystagogik i Luthersk tradition Luther var mystiker, men hans mystik formaliserades aldrig. Biskop Nathan Söderblom beskrev honom som “den stora fulländaren” av den medeltida tyskspråkiga mystika tradition vars grund lades av Meister Eckhart och som nådde Luther genom Johannes Tauler och den anonyma författaren till “En ädel liten bok”. I vår tid har Martin Luthers mystika drag uppmärksammats främst av teologer och forskare som Bengt Hoffman och Tuomo Mannermaa, men deras insikter har sällan nått fram till församlingsliv och andliga sökare. Därtill har det aldrig sammanfattats mystagogik av det.

Man förbiser att det mystika framträder under den bokstavliga meningen och inser inte att den bokstavliga meningen innehåller fördoldheter, så att om inte Herren öppnat meningen för apostlarna, skulle inte heller dessa ha förstått honom. Martin Luther Luther skilde på två aspekter av tron, dels en yttre, som han kallade “den historiska tron“. Denna rör historiska utsagor och dogmatik. Den andra delen av tron är den inre, personliga och transformativa, som äger rum i den kristnes hjärta och i vilken den Helige Ande vägleder, tills människan till slut uppfattar sig förenad med Gud. Denna kallade Luther “den sanna tron“.

Man skulle därmed till viss del kunna göra jämförelser mellan Luthers distinktion mellan “historisk” resp “sann” tro och den som fanns i den tidiga kyrkan mellan katekesundervisning inför dopet och mystagogikundervisning som vägledning till en personlig djupupplevelse av det kristna mysteriet. Tro som sann kunskap är inte bara summerad i det jag hör och i den historia jag berättar, utan att tro är att ta i besittning, luta sig mot och ivrigt längta efter den andliga kunskapen, så att den kan komma in i hjärtat och jag kan hoppas och inte tvivla och finna den frid och äga den förtröstan som Kristus har lidit in i världen för mig. Den enbart historiska tron kan inte åstadkomma detta.

Du blir en riktig teolog i hänryckning och extas. Martin Luther För många är Luther oskiljaktigt förknippad med en övertro till förnuftet och med den typ av forensiska trosframställning som kommer från skolastiken sedan Anselm av Canterburys tid, men även om Luther anknöt och uttryckte sin tro med denna typ av framställningar var detta inte kärnan av hans teologiska insikt.

Han hade inga problem med att använda skolastikens uttryck, men var inte bunden till den och anknöt också till ett radikalt annorlunda sätt att förstå kristendomens centrum, som varit ett bärande sätt att formulera mystik teologi, kanske tydligast av kyrkofäder som Gregorius av Nyssa och Gregorius av Naziansos. Detta uttryck, som tål att mediteras över, och inte står i motsatsförhållande till Anselm, kan sammanfattas med orden; Gud blev människa för att göra människan till Gud.

Enligt detta perspektiv är Jesu verk inte främst ett juridiskt frikännande från människans skuld, utan handlar snarare om att förena det gudomliga med det mänskliga för att råda bot på det grundläggande problemet; att Gud och människan inte var förenade. Just så enkelt. Samt att denna förening – i kärlek – som har sin början i Kristus, skall utsträckas till oss alla, så att Gud genom sin förening också med oss, blir allt överallt.

I denna tolkning hänger bebådelsens, julens och påskens mysterium än mer tydligt ihop. Guds förening med oss och vår verklighet, som påbörjas genom Jesu födelse, fullbordas genom Jesu instigande i vårt mörker och vår död. Denna mystika teologi lyfter på ett alldeles speciellt sätt fram att Guds människoblivande främst handlar om att Gud älskar människan till en sådan grad att Gud vill förena sig med människan, och dela allt med henne.

Alltså en äktenskapsmystik som därmed ger en helt särskild tyngd till Jungfru Marias “Ja” till den Gud hon älskar över allt annat, och blir ett med genom bebådelsen. Några citat ur mängden från Luther om detta för honom kära och centrala ämne: På samma sätt som Guds Ord blev kött, sannerligen på samma sätt är det också nödvändigt att köttet blir Ord. Kraften blir kraftlös för att kraftlösheten må bli kraftfull. Logos tar på sig vår form och vårt mönster, vår bild och likhet. Visheten blir dåraktig så att dåraktigheten må bli Vishet. Och på det här sättet är det också med allt annat som är i oss respektive hos Gud, han tar det vi har för att på detta sätt ge sig själv och det han har, till oss.

Men ack. I dessa våra dagar är det kristna livet okänt i hela världen. Det predikas inte. Inte heller finns där någon som söker det. Vi kristna är helt oförstående om varför vi ens kallas kristna, och det namn vi bär. Ändå är vi ju namngivna efter Kristus, inte för att Kristus skulle vara långt borta från oss. Nej, vi kallas kristna för att han finns hos oss, inom oss. Vi tror och är Kristus. Inte endast ger tron så mycket att själen blir lik det gudomliga ordet – full av nåd, fri, salig – men den förenar sig också med Kristus liksom en brud förenar sig med sin brudgum. Som Paulus säger, genom detta äktenskap blir Kristus och själen ett.

Kristina Lindh skriver om ett allt populärare sätt att göra Luthers djup åtkomliga. Nu växer suget efter metoder som öppnar dörren till en återförtrollad värld. Vid vårens hearing av ärkebiskopskandidater dök det plötsligt upp ett främmande ord. Det var uppsalabiskopen Karin Johannesson som på frågan om vad kyrkan borde jobba mer med svarade ”mystagogik”.

 – Det finns en stor andlig längtan idag, och det är inte främst intellektuell kunskap om tron som efterfrågas utan en kunskap som berör hjärtat och livet, sa hon. "Ett ärligt sökande" Hon får medhåll av Carl Stattin, diakon i Knivsta pastorat och en av de drivande krafterna i en växande rörelse kring begreppet mystagogik. 

 – Folk är inte längre intresserade av kyrkopolitiska konflikter. Istället ser jag ett ärligt sökande efter en förtätad gudsrelation och ett intresse för andlig fördjupning som spänner över alla Svenska kyrkans olika fromhetstraditioner. Inom ramen för två nätverk, ”Hjärtats bön” och ”Nätverket för mystagogiskt lärande”, arbetar Carl Stattin tillsammans med ett antal diakoner, präster och prästkandidater för att sprida kunskapen om mystikens metoder.

De har studiecirklar och bönegrupper och driver sedan ett år tillbaka Den fördolda världen, en teologipodd om den kristna mystiken. En slags pedagogik Med början den 2 september arrangeras en tredagarsträff i Uppsala inom ramen för nätverken. Och den 29-30 september har Uppsala stift fortbildningsdagar där mystagogiken och Luther står i fokus.

Mystagogiken kan bäst beskrivas som en slags pedagogik, säger Carl Stattin. – Mystagogiken är en samling av metoder, principer, verktyg och böneformer utformade för att föra människor in i det kristna mysteriet, alltså att Gud blir människa. Ett sätt att återupptäcka drag hos Luther Rötterna är månghundraåriga; mystagogiken var i den tidiga kyrkan en naturlig följd av katekumenatet. Ett sätt att fortsätta växa i tro.

Idag lyfts den fram inte minst som ett sätt att återupptäcka bortglömda drag hos Luther. Domen har ofta varit hård mot vad kritikerna ser som Martin Luthers och reformationens skuld till att tro kommit att bli något som sitter i huvudet och till en kritisk hållning mot sökande av Gudserfarenhet. Men det är inte hela bilden, menar Carl Stattin. – Visst kunde Luther förklara sin teologi med förnuftet, men han klädde också av tron de teologiska tankarna om den och insåg att tron i själva verket är Guds egen närvaro.

Den som upptäcker Luthers djup finner en återförtrollad värld. Byte av fokus från hjärna till hjärta Carl Stattin pekar på att många av dem som söker efter trons djupdimensioner ofta har utforskat karmelitisk spiritualitet, ignatiansk vägledning eller Jesusbönen. – Genom mystagogiken visar vi att det finns sätt att göra Luthers djup åtkomliga. Djup som motsvarar och skapar broar till det vi finner i katolska eller ortodoxa traditioner, men som man utanför snäva universitetskretsar glömt bort.

Martin Luther må vara förknippad med sin katekes. Men det var skriften En ädel liten bok, skriven av en anonym Mäster Eckhart-lärjunge, som reformatorn höll som den viktigaste boken efter Bibeln, och Augustinus, säger Carl Stattin. Han menar att den sätter fingret på det som mystagogiken går ut på: att skifta fokus från hjärna till hjärta. – Det som ligger mellan den bedjande och Gud är jaget. Luther pratade om inkröktheten i jaget och att vi behöver lämna våra tankar och stiga in i vårt hjärta.

"Som när man lär sig cykla" Genom konkreta tekniker där man tränar förmågan att vara i stillhet, att låta andningen sjunka och att skifta fokus, öppnar man sitt inre för andliga erfarenheter, säger Carl Stattin. – Det handlar om att lämna uppmärksamheten på den personlighet vi bygger upp i vardagen. Man släpper taget om jagets gräns och riktar sig mot Gud. Efter en tids träning börjar kroppen minnas och leder självmant in mig i ett gudsmöte. Med risk för att låta lite teknisk är det ungefär som när man lär sig cykla. Mystagogik är något för både vanekristna och sekulariserade, menar Carl Stattin.

Det avgörande är att man är nyfiken och vill ”se mer än man tidigare sett”. Samtidigt är mystikens utgångspunkt att det som människan söker redan är för handen. Det är en position där ”bortom” och ”inom” flyter samman. Naturmystik i psalmboken I ett avsnitt av Den fördolda världen diskuterar Carl Stattin ”granskogsfolket” med kaplanen och poddkollegan Jimmy Österbacka. Termen är hämtad från religionsprofessorn David Thurfjells uppmärksammade bok om hur svenskens andlighet går via naturen. Granskogsmänniskans erfarenhet är i hög grad en mystik erfarenhet, menar de.

I centrum står upplevelsen av tillvarons helhet och av att få kontakt med en fördold värld. "Vi vill göra mystagogiken tillgänglig utan att tappa i djup och bygga upp strukturer som fungerar som en fortsättning av kyrkans katekumenat. Vi vill skapa arbetsmaterial som man kan använda i lokala församlingar" – Om man blir mer kroppslig blir man mer andlig. Jag är övertygad om att det är därför så många människor ger sig ut i vildmarken. I naturen släpper man taget om sina tankar, man är mitt i upplevelsen av dofterna, ljuden och synintrycken, säger Carl Stattin. Samma folkligt andliga förankring ser de i psalmboken, som består av ”vers efter vers med naturmystik”.

Ett budskap som finns i sagornas värld Kanske är det ändå i sagorna vi hittar mystikens budskap i dess mest folkliga form, menar de. Det de syftar på är inte bara den förtrollade världen utan budskapet om den enskilda människans inneboende kraft och tron på ett slags omkastad ordning där ”den minsta plötsligt blir kung”, precis som tron på ”guden som blev människa och som får den minsta syndaren att bli Gud själv”.

Det nutida exemplet hämtar de från Harry Potter och berättelsen om hur en liten föräldralös pojke som växer upp i sina morföräldrars avförtrollade värld, plötsligt översköljs av brev från en dittills osynlig verklighet, och visar pojken att han är så mycket mer än vad han trodde att han var. Vill göra mystagogiken tillgänglig Podden har haft många lyssnare, en period var det den sjunde mest lyssnade svenska podden inom kategorin andlighet. Carl Stattin tar det som ett tecken på att suget efter mystagogik är stort och att fler vägar in i metoden behövs.

 – Det största problemet med den här enorma traditionen är att det saknas en lättillgänglig introduktion. Vi vill göra mystagogiken tillgänglig utan att tappa i djup och bygga upp strukturer som fungerar som en fortsättning av kyrkans katekumenat. Vi vill skapa arbetsmaterial som man kan använda i lokala församlingar. En avgörande person Det är ingen liten ambition som vuxit fram ur vad som började som ett antal sökande samtal i en liten vänkrets i Uppsala och Fjellstedtska skolan. För Carl Stattins personliga del är det särskilt en person som varit avgörande: Bo Nylund, kyrkvärd, hedersdoktor och författare. Carl Stattin mötte honom på universitetet, där han arbetade som lektor i filosofi. – Bo Nylund hade ett djupt mystikt intresse och var den som tillgängliggjorde kyrkans mystika tradition för mig. Han visade hur mystiken inte kan skiljas från det som är livet. "Visade hur tron inkarneras" Carl Stattin beskriver hur Bo Nylund ofta hade papperslösa som bodde hos honom och hans fru. – Han gjorde hela sitt hem till en flyktingförläggning och visade hur tron inkarneras och är konkret synlig. Med sig i vardagen bär Carl Stattin en mystagogisk övning som ger riktning. Det handlar om den gyllene regeln. – Testa att se den som en beskrivning av hur tillvaron faktiskt är. Det jag gör mot min medmänniska gör jag mot mig själv och mot Kristus. Djupast sett är vi – du, jag och Gud – redan förenade.