Vill Svenska kyrkan vara ett vänsterparti?
Publicerad 14 feb 2022 kl 06.15
Ärkebiskop Antje Jackelén deltar gärna i samhällsdebatten. Nyligen satte hon ner foten i frågan om eventuell gruvdrift i Kallak.
Om Svenska kyrkan vill vara en bred kyrka där svenskar i gemen känner sig hemma bör den tänka över sina ständiga försök att påverka svensk politik från en vänsterposition.
Frågan om eventuell gruvdrift i Kallak, utanför Jokkmokk, är polariserande och komplex. Debatten har pågått i många år, men inom kort väntas regeringen – som enligt näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson ”älskar gruvor” – fatta beslut.
Apropå det har Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén och Åsa Nyström, biskop i Luleå stift. skrivit ett öppet brev till regeringen. Biskoparna säger bestämt nej till gruvan, framför allt med hänvisning till samers mänskliga rättigheter och till att kyrkan nyligen bett samerna om ursäkt för gångna tiders övergrepp.
Enligt biskoparna är gruvan inte ”andligt hållbar” för att den samiska befolkningens rättigheter inskränks. Men det råder skilda uppfattningar om hur dramatiskt en gruva i Kallak skulle påverka samiskt liv. I en debatt i Studio Ett påtalade Olov Abrahamsson, politisk chefredaktör på Norrländska Socialdemokraten, att Jokkmokk är lika stort som Skåne, Halland och Blekinge tillsammans och att Kallakgruvan kommer att ta mindre än en promille i anspråk. Det finns gott om utrymme kvar för rennäring, jakt och fiske.
Men biskoparna har alltså satt ner foten bestämt.
Det är självklart att kyrkan vill hjälpa människor i nöd.
Det är inte ovanligt att Svenska kyrkan tar ställning i politiskt laddade frågor. 2005 krävde man exempelvis, i det så kallade påskuppropet, amnesti för alla som fått avslag på sin asylansökan. 2011 krävde samtliga biskopar konkreta lättnader i sjukförsäkringen i ett öppet brev till regeringen.
2016 var det juluppror mot den omlagda migrationspolitiken efter flyktingkrisen. 2021 kritiserades regeringsförslaget att kräva kunskaper i svenska och kunskaper om det svenska samhället för att få medborgarskap.
Det är självklart att kyrkan vill hjälpa människor i nöd. Att man ger sig in i den politiska debatten och försöker påverka lagar och regler, i regel från en vänsterposition, är en annan sak. Och det får naturligtvis konsekvenser för hur kyrkan uppfattas av människor.
Kyrkan blir mindre – samtidigt som allt fler tycker att det är viktigt med kristna värden i samhället.
Att Svenska kyrkan tappar medlemmar är inget nytt. 1970 var 95,2 procent av svenskarna medlemmar, 2021 var andelen till 55,2. En förklaring är förstås att svenskar sedan 1996 inte längre föds in i kyrkan, en annan att Sverige har blivit ett mångkulturellt invandrarland. Men varje år är utträdena ur kyrkan betydligt större än inträdena. 2020 inträdde exempelvis 9 054 personer medan 56 419 utträdde.
Kyrkan blir mindre – samtidigt som allt fler tycker att ”det är viktigt med kristna värden i samhället”, som Ann Heberlein påpekat i Smedjan. Heberlein menar också att kyrkan under Antje Jackelén har gjort många borgerliga svenskar ”andligt hemlösa”.
Svenska kyrkan skulle kunna vara en samlande kraft i en polariserad tid, en folkkyrka med ”låga trösklar och högt i tak” där gemene man kan känna sig hemma.
Om den ambitionen finns måste kyrkan ompröva den politiserade roll den nu har karvat ut.
