I dödens väntrum

 

Dödens änglar

Jag visste tidigt att jag inte skulle bli 70 år och när det ändå blev så, hände en massa saker såväl positivt som negativt.

Nu är jag 80+! Min tillvaro är fylld av många möjligheter, underbara vänner och fantastiska möten.

Det finns inte längre ett definierat mål med återstoden av livet. Det har blivit en transportsträcka och transporttiden fylls i stor utsträckning av tankar på hur jag ska förvalta livets gåva och på mitt barnbarn Jonny som var centrum i mitt liv i så många år men det är mina underbara vänner som gör transporttiden berikande.

Jag har börjat följa mina impulser utan planering och mina närmaste vänner har blivit ännu viktigare medspelare i varandets skådespel.

Fram till för drygt tio år sedan var döden skrämmande och svår att acceptera utan obehagskänslor.

Många gånger under ett långt liv med olyckshändelser och sjukdomar har det verkat som att dödens hantlangare har köat utanför mitt livsrum men jag har snabbt lagt tankarna åt sidan och intalat mig att döden hinner jag tänka på när det blir mera aktuellt igen och varje gång har det grämt mig att jag inte städat upp fysiskt och psykiskt innan jag lade mig på dödsbädden.

Nu är den städningen nästan avklarad och varje dag är en bonus som jag inte har planerat.

Nästan varje dag går jag till Jonnys viloplats och föreställer mig att han hör mig. Ofta när jag går dit och därifrån, känner jag hans hand på min axel och hör hans sista ord till mig "Det är lugnt morfar, det ordnar sig morfar" och det kanske det gör. Jag hoppas det.

Här finner jag ro och varm gemenskap

Sfären i och runt kyrkan har fört många fina människor till min livsväg men dilemmat är att de finns i min krets som en direkt följd av att Jonny lämnade den.

Döden är inte längre skrämmande utan ett spännande möte som jag har kvar och hoppet växer om en återförening.

Sorgen och saknaden efter Jonny är ständigt närvarande och ofta har jag mörka tankar om att jag aldrig fick hålla min första dotter i famnen, aldrig fick se in i hennes ögon, inte fick bära henne i mina armar och inte fick se henne växa upp.

Den gränslösa tacksamheten över mina fantastiska vänner är också ständigt närvarande och eftersom här och nu är viktigare än då och kanske sen, tänker jag ofta på sinnesrobönen.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

God, grant me the serenity to accept the things I cannot change, the courage to change the things I can, and the wisdom to know the difference.

Avsked

KÄRA MIN KROPP
du är huset som jag bor i
mitt hem här på jorden.
Du är det instrument
jag fått
att spela på
att uttrycka mig med
och vårda som en vän.

Kära kropp
den som ser dig ser mig.
Men jag är mer än du
mer än man ser.
Nu en tid är vi ett
du i mig och jag i dig
men en dag
ska vi skiljas från varann.

Som en fjäril
lämnar sin puppa
ska jag lämna dig
när det är dags.
Då ska min längtan få vingar
och bära mig dit jag vill.
Den frihet jag saknar nu
ska då bli min.

Margareta Melin

Askonsdag 14/2 2024

 

Storpastorat

Ungas engagemang får inte plats i storpastoraten. Debatt 31 JANUARI 2024

Noa Edwardsson, Clara Olsson, Pelle Eriksson, Ebba Lindkvist, Iris Borg Rundqvist, Santino Wedin, Thea Ringborg, Axel Hellstrand, Mårten Bjöörn, Selina Lundin, Hannes Tegerstrand

I storpastorat fördelas personalresurser över många olika kyrkor och verksamheter. Där finns det mindre av ungas viljor och idéer, skriver debattörerna

Frågan om storpastorat i Svenska kyrkan är mycket omdiskuterad. Två inkomna motioner om utvärdering till förra årets kyrkomöte har styrts ner med motiveringen att en omfattande kartläggning inte är genomförbar. Det målas upp många olika bilder om läget, med ett viktigt perspektiv saknas: Vad har storpastoraten inneburit för alla de barn och unga som har vuxit upp i och bor i dem? Vi unga påverkas i allra högsta grad, och här är våra erfarenheter.

Som barn och unga i kyrkan blir vi allt för ofta mottagare av kyrkans verksamhet, inte delaktiga i den. Trots att församlingar gör sitt bästa för att möta behov och önskemål från de unga församlingsborna, saknas grundläggande förutsättningar för initiativ och engagemang i de redan satta ramarna. Storpastoraten planerar sin verksamhet på en högre nivå, ibland efter en övergripande församlingsinstruktion. Att hela tiden vara målgrupp för en färdig “verksamhetsmall” utan att själv få vara med och forma den ger ingen känsla av delaktighet och utrymmet för spontanitet krymper. När verksamhet förläggs över stora områden i några få av alla pastoratets kyrkor, försvinner den närhet som behövs för att unga ska kunna känna tillhörighet och sammanhang. Stärker det engagerade unga? För oss är erfarenheten det motsatta.

I storpastorat fördelas personalresurser över många olika kyrkor och verksamheter. Där finns det mindre av ungas viljor och idéer. Processen att starta till exempel en ungdomsmässa blir avskräckande när det ska skickas lokalbokning, planeras möten, läggas om tjänster och så vidare. Vi saknar möjligheten att kunna säga “Jag/vi skulle vilja ha en mässa med…” till våra ledare. Vad blir förutsättningarna för ungas engagemang annars? Få, om några alls.

Många gånger får man höra ordet nej. Nej, vi har inte rum för den idén. Nej, ni får inte starta den gruppen. Nej, ert engagemang får inte plats. Det är svårt att få umgås spontant i församlingshemmen, när det inte går att få en nyckel dit. Hur ska unga uppleva att kyrkan tillhör dem när de inte får förtroende att få vara i kyrkans lokaler?

För att skapa och bygga ungas engagemang, tillhörighet och delaktighet krävs ledare och förebilder som förstår och kan möta de barn och unga som bor i området. Då krävs en långvarig lokal förankring i församlingen. När församlingsanställda ska verka i stora områden eller byts ut för ofta, blir det svårt att bygga de bryggor som kan ta till vara på engagemanget som väcks i stunden och som kan nå ut till unga där de är.

Om barn och unga inte ska återgå till ett sällsynt inslag i församlingslivet så borde de ges rätt förutsättningar, oavsett vilken församling eller vilket pastorat de växer upp i. Bristen på kontinuitet omöjliggör ett fördjupat engagemang på längre sikt. Med storpastoraten kommer en anonymitet och utbytbarhet som inte stimulerar vare sig tillhörighet eller långsiktighet i församlingarna. Kan nyttan verkligen bara mätas i sådant som går att mäta; antal begravningar, antal dop, antal besökare?

För att barn och ungas engagemang ska byggas måste det ges förutsättningar och utrymmen i det lokala, där relationerna och mötena finns. En stadig ledare, ett utrymme för idéer och ett omsorgsfullt förtroende för unga behövs nu!

Noa Edwardsson
Clara Olsson
Pelle Eriksson
Ebba Lindkvist
Iris Borg Rundqvist
Santino Wedin
Thea Ringborg
Axel Hellstrand
Mårten Bjöörn
Selina Lundin
Hannes Tegerstrand

Alla helgons dag 2023

Medan namnen på årets avlidna lästes upp i Vårfrukyrkan under kvällens minnesstund, öppnade jag psalmbokens evangelietexter.

Utan att se efter vart pennan hamnade stack jag in den bland de grå bladen och satte pekfingret på en sida utan att titta.

Fingret pekade då på Psaltaren 39.

Herre, lär mig inse att jag skall dö

och hur få mina tillmätta dagar är,

inse att jag är förgänglig.

En handfull dagar är allt du ger mig,

för dig är min livstid ett intet.

Bara en vindfläkt är människan,

som en skuggbild vandrar hon kring.

Bara en vindfläkt är skatterna hon hopar,

hon vet inte vems de en gång skall bli.

Svenska Kyrkan

John Skogman: Svik inte kyrkan för pengar

När samhället ger upp – då finns kyrkan där. Och när hemska saker inträffar så ses vi i kyrkan. Jag hoppas att 2023 blir året då folk tar sitt förnuft till fånga och slutar lämna Svenska Kyrkan, skriver John Skogman.

Det är förstås upp till var och en att använda sina pengar som de vill och stödja vilka organisationer de önskar. Men ibland bör man överväga vilket bidrag man egentligen ger till något som är större än en själv, skriver John Skogman. Foto: TT

Så var vi där igen, mina vänner. Årets stora egoistgala närmar sig med stormsteg. Den första november – dagen då Sveriges mästare i snålhet ska koras. Jag misstänker att det sitter ett stort kryss i alltför många almanackor runt om i landet för att märka ut dagen då man senast bör ha kastat in handduken i Svenska Kyrkan för att slippa kyrkoskatten nästa år.

Ser ni den absurda paradoxen? Alla dessa självutnämnda ”Sverige går åt helvete”-skrikare, som samtidigt på grund av sin egen snikenhet, ser till att uppnå just det. Jag skulle nog vilja säga att det inte finns något jag respekterar mindre än människor som sviker kyrkan bara för att spara några slantar. Ni är en del av anledningen till att Sverige går utför. Så, alla ni som gått ur kyrkan och sen står där och gnäller över tillståndet i Sverige kan vänligen ta ert gnäll och ställa er sist i kön.

DET FINNS BARA EN ANLEDNING

Sverige har en lång historia av att vara ett kristet land, och våra grundvärderingar har rötterna i kristendomen, vilket faktiskt har fungerat ganska väl. Men idag är det tyvärr så att endast cirka hälften av befolkningen är medlemmar i Svenska Kyrkan. Visst, en del av det kan vi skylla på invandringen av personer med annan religiös tillhörighet, men den största andelen beror på att folk själva valt att kliva ur.

Man kan fundera på varför så många gör det och försöka hitta en mängd olika anledningar. Men handen på hjärtat så finns det oftast bara en enda orsak: de vill inte betala kyrkoskatten. Så enkelt är det. Om du är medlem så går 1% av din lön direkt till kyrkan. Och det är där den snikne frågar sig vad man får i utbyte för det? En hel del enligt min mening.

KYRKOSKATTEN ÄR SOM HEMFÖRSÄKRINGEN

Jag tycker att kyrkoskatten skulle ses på samma sätt som en hemförsäkring. Nej, du går inte runt varje dag och känner att du ”tjänar på” att du har en hemförsäkring. Men den dagen något händer med din bostad så struntar du i vad det har kostat dig. Var är vi när det inträffar hemska händelser i skolor eller samhällen? Jo, i kyrkan.

Ibland önskar jag att jag kunde stå utanför och be om att få se medlemskort för att kontrollera vilka som ”slinker in”. Men så fungerar inte kyrkan. Alla är välkomna, även de som kanske inte förtjänar det. Det samma gäller för skolavslutningar och julfiranden.

Och likadant är det med de hemlösa. När alla andra har gett upp om dem för länge sedan, vem är det som öppnar sina toaletter eller erbjuder duschar och delar med sig av en ostmacka? Du vet redan svaret. Eller när kommunen återigen brister i sina ansvarsområden, då är det kyrkan som ordnar med öppna förskolor för föräldrar med små barn eller eftermiddagsaktiviteter för ungdomar. Jag kan fortsätta ge exempel, men du förstår poängen. När alla andra sviker finns det en organisation som verkligen tror på människan.

Så låt oss då syna de vanligaste bortförklaringarna som egoisterna använder för att rättfärdiga sitt beslut att lämna den flera hundra år gamla svenska traditionen att vara en del av Svenska Kyrkan.

”18 AND LIFE” (SKID ROW)

”Det första jag gjorde när jag fyllde 18 var att kasta ut kyrkan”, är en typisk ursäkt som ofta framförs med en sorts snobbig stolthet, som om det vore en prestation. Men kom igen, nämn ett annat beslut du tog som nybliven 18-åring som var så klokt och genomtänkt? Rent vetenskapligt var varken din förmåga att se långsiktiga konsekvenser eller hindra impulser fullt utvecklad.

Din tankeförmåga sträckte sig max till att en besparing på 1% av lönen skulle innebära fler öl på sista raden. Däremot finns det ju hopp om att du utvecklats sedan dess, så att inte skämmas över detta ungdomens misstag är märkligt.

GUDSFÖRNEKAREN

”Jag tror inte på Gud” är en annan klassisk ursäkt som flitigt används för att slippa kyrkoskatten. Det påminner mycket om samma människor som drevs att smita från TV-licensen med lögnerna ”jag tittar ändå aldrig på TV.” Oavsett detta fanns alltid en TV som stod på i deras bostäder. Varför inte vara ärlig? Ingen vet säkert om Gud existerar eller inte, och det finns både kloka människor som tror på Gud och kloka människor som inte gör det.

Poängen är inte om Gud finns eller inte, utan att ha en grundläggande tro på att vi inte ska ta mer än vi ger. Att inte alltid vara den som snor den sista smulan, utan att faktiskt vilja bidra till att skapa ett bättre samhälle. Inte bara gnälla om det. Och som en komiker tillika ateist en gång sa: ”man får hoppas att man har rätt i den här frågan, för det är en tråkig sak att ha fel om.”

”Jag donerar pengar på andra sätt”, är något som ofta hörs från de som har lämnat kyrkan. Det hade varit fantastiskt om det vore sant, för det hade ju omkullkastat min tes om att utträdet i grunden bara syftar till att spara några procent på sin skatt. Men jag vill gärna träffa den person som gått ur kyrkan för att istället nitiskt säkerställer att minst 1% av inkomsten landar hos Läkare utan gränser eller Amnesty. Jag vågar lova att du inte hittar dem även om du letar med ljus och lykta.

Jag vet. Vi lever i ett fritt samhälle. Det är förstås upp till var och en att använda sina pengar som de vill och stödja vilka organisationer de önskar. Men ibland bör man överväga vilket bidrag man egentligen ger till något som är större än en själv. Låt oss hoppas att 2023 blir året då färre personer än tidigare väljer att lämna Svenska Kyrkan. Amen!

Folkkyrkan

Lagen om Svenska kyrkan och kyrkoordningen slår fast att Svenska kyrkan ska vara en ”öppen folkkyrka”. En kyrka med låga trösklar som har rum för alla, för den sökande och tvivlande likaväl för den som är mera trosviss. Det ger uttryck för en hälsosam öppenhet.

Svenska Kyrkan ska skötas organisatoriskt som ett aktiebolag!

Kyrkoherden är verkställande direktör och kyrkorådet är styrelsen

Församlingsrådet är den lokala styrelsen när flera församlingar ingår i pastoratet

Kyrkofullmäktige är den högsta beslutande instansen på samma sätt som bolagsstämman, kommunfullmäktige, regionfullmäktige och riksdagen är. 

I kyrkofullmäktige tas de för verksamheten avgörande besluten och därför måste alla underlag från kyrkorådet, församlingsrådet och de olika arbetsutskotten vara fullständiga, tydliga och transparenta.

De dimridåer som av olika skäl läggs ut för att dölja svaga underarbeten, jäv eller korruption, ska skingras handfast!

Lag (1998:1591) om Svenska kyrkan

SFS nr: 1998:1591

Departement/myndighet: Socialdepartementet

Utfärdad: 1998-11-26

Ändrad: t.o.m. SFS 2009:1234

Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)

Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

Innehåll:

Övergångsbestämmelser

Svenska kyrkan som trossamfund

1 §   Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.

2 §   Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.

3 §   Svenska kyrkan får förvärva rättigheter och ta på sig skyldigheter samt föra talan vid domstol och andra myndigheter.

Samma rätt har var för sig Svenska kyrkans församlingar, sammanslutningar av församlingar (kyrkliga samfälligheter) och stift.

Organisatorisk uppbyggnad

4 §   Församlingen är lokal enhet inom Svenska kyrkan och omfattar de personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område.

Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

Det kan också finnas icke-territoriella församlingar.

5 §   Stiftet är regional enhet inom Svenska kyrkan och omfattar församlingarna inom stiftets område.

Stiftets grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet.

För varje stift skall det finnas en biskop.

6 §   Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ.

Kyrkomötet får inte besluta i sådana enskilda frågor som det är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i.

Kyrkoavgift

7 §   Den som tillhör Svenska kyrkan skall betala lokal och regional kyrkoavgift.

8 §   Församlingen beslutar om lokal kyrkoavgift. Om församlingen ingår i en kyrklig samfällighet, får samfälligheten besluta om hela eller del av avgiften.

Stiftet beslutar om regional kyrkoavgift.

Kyrklig egendom

9 §   Prästlönefastigheter och prästlönefonder (prästlönetillgångar) har till ändamål att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse.
Endast avkastningen får användas för ändamålet.

Prästlönetillgångarna skall förvaltas av Svenska kyrkan såsom självständiga förmögenheter. Regeringen får besluta om tillsyn av förvaltningen.

Förmögenheten skall vara placerad på ett godtagbart sätt.

Rätten att ta del av handlingar

10 §   Bestämmelser om rätten att ta del av Svenska kyrkans handlingar när det gäller vissa verksamheter finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Lag (2009:478).

11 §   Även utöver vad som följer av 10 § skall var och en ha rätt att ta del av Svenska kyrkans handlingar. Denna rätt får begränsas bara om det är särskilt motiverat med hänsyn till
   1. skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,
   2. Svenska kyrkans ekonomiska intresse, eller
   3. något synnerligen väsentligt intresse.

Kyrkans arkiv

12 §   Svenska kyrkans arkiv bildas av de handlingar från Svenska kyrkans verksamhet som avses i 11 §.

Svenska kyrkans arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser
   1. rätten enligt 11 § att ta del av kyrkans handlingar,
   2. behovet av information för rättskipning och förvaltning, och
   3. forskningens behov.

Vid arkivbildningen och arkivvården skall beaktas att Svenska kyrkans arkiv är en del av det nationella kulturarvet.

Överprövning

13 §   Beslut som innebär att någon inte får ta del av sådana handlingar som avses i 11 § överprövas på det sätt som Svenska kyrkan bestämmer. I den utsträckning som Svenska kyrkan bestämmer får också andra beslut överprövas.

För att inom Svenska kyrkan ytterst pröva frågor enligt första stycket skall ett särskilt organ inrättas. Ordföranden i detta organ skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Skyldighet att lämna uppgifter

14 §   Svenska kyrkan ska till det register som avses i 7 § lagen (1998:1593) om trossamfund lämna uppgifter om
   1. stadgar,
   2. indelning i församlingar, kyrkliga samfälligheter och stift, och
   3. en kontaktperson som är behörig att företräda Svenska kyrkan i frågor om registrering samt kontaktpersonens namn, postadress och personnummer eller samordningsnummer eller, om sådana nummer saknas, födelsedatum. Motsvarande uppgifter får lämnas för varje församling, kyrklig samfällighet eller stift.

Ändringar i något av dessa förhållanden ska genast anmälas för registrering.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden enligt denna bestämmelse. Lag (2009:1234).

Övergångsbestämmelser

1998:1591

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan.