Jackelén, Brunne och Seglora Smedja

 En analys av idékorrumperade biskopar

Kyrkans Tidning

Dagen

Segloras försvar

Eva Brunne och Antje Jackelén assisterade av Anna-Karin Hammar, Wanja Lundby-Wedin och Daniel Tisell bär ett tungt ansvar för att Svenska Kyrkan på högsta ledningsnivå präglas av partipolitisk röta.

Svenska Kyrkan vs Israel

Först och viktigast!

Det är inte Svenska Kyrkan som agiterar politiskt, det är några av dess ledande politruker som har hittat en plattform.

Svenska Kyrkan är församlingarna!

Ärkebiskopen och Anna-Karin Hammar traskar troget i spåren efter Anders Vejderyd och KG Hammar med idékorrumperad populism.



DN Debatt.

”Kyrkans aktivism mot Israel måste få ett slut”


Antje Jackelén är en i raden av ärkebiskopar som stått på barrikaderna för den politiska aktivismen mot Israel, skriver artikelförfattaren.


Annika Borg, präst och teologie doktor: Nu krävs en vitbok över Svenska kyrkans Israelfientliga ­aktivism.

Två decennier av fientlighet mot Israel från Svenska kyrkan måste få ett slut. Nu krävs en vitbok över kyrkans Israelfientliga ­aktivism för att reparera den skada politiska partier i kyrkomötet och kyrkoledningen orsakat relationen till Israel och den judiska minoriteten.

Det utbröt en storm av kritik efter att kyrkomötet under senhösten röstat ja till en motion från Social­demokraterna, Center­partiet och partipoliskt obundna Posk, som innebär att Svenska kyrkan ”ska lyfta frågan (…) om en granskning” av Israel som apartheidstat och pröva Israel mot Romstadgans skrivningar om brott mot mänskligheten.

S och C dominerar kyrkomötet. Deras ledamöter använder Svenska kyrkan för sin aktivism och som bankomat för Israelfientliga projekt och utspel. Det som hänt är en skandal för Svenska kyrkans ledning och ett haveri för dagens politiserade kyrkliga beslutssystem.

Motionen om Israel och apartheid är i själva verket kulmen på decennier av retorik och systematiskt politiskt påverkansarbete mot Israel, inte sällan med antisemitisk slagsida. Kyrkliga partipolitiska företrädare, biskopar och tjänstemän på det nationella kyrkokansliet i Uppsala samordnar och samarbetar – och använder Svenska kyrkan som sin plattform.

Kyrkomötesbeslutet är en länk i en lång kedja av liknande utspel. Här är ett axplock av beslut och aktiviteter:

● 2007 drev en S-ledamot fram ett beslut i kyrkomötet om 30 miljoner kronor till bostäder för palestinier på Olivberget. Hur pengarna använts är fortfarande inte helt klarlagt. Samma S-ledamot undertecknade apartheidmotionen.

● 2012 fattade kyrkomötet beslut om att ge särskild status till det så ­kallade Kairosdokumentet, författat av palestinska kristna. Dokumentet pekar ut Israel som en rasistisk apartheidstat och förespråkar total bojkott – ”BDS (Boycott, Divestment, Sanctions)” – och isolering av landet. Samma C-ledamot som drev igenom det beslutet undertecknade apartheidmotionen.

● Bojkottrörelsen BDS har av ­politiska ledare som Tysklands tidigare förbunds­kansler Angela Merkel definierats som antisemitisk och beskrivits som vår tids ”Kauft nicht bei Juden” (”Köp inte av judar”). Kairosdokumentet sprids på Svenska kyrkans hemsida och rekommenderas av kyrkokansliets tjänstemän samt av biskopar och andra kyrkliga företrädare. Samma S-ledamot som undertecknade apartheidmotionen är koordinator för den svenska grenen av det internationella nätverket Kairos-Palestine och aktiv i bojkott­rörelsen BDS.

● Kairos-Palestinanätverket ordnar regelbundet kurser i Sverige, finansierade av Svenska kyrkan. Inbjudna är ­representanter för bland andra BDS. BDS har även medverkat i Svenska kyrkans seminarieverksamhet i Almedalen. Häromåret bjöd Kairos-Palestinanätverket in representanter för organisationen DCIP (Defense for Children International – Palestine) till sin kurs. DCIP har anklagats för samröre med terrorstämplade palestinska PFLP.

● 2015 stod ärkebiskop Antje Jackelén värd för Teologifestivalen i Uppsala. Hedersgästen var en representant för det internationella Kairos-Palestina­nätverket och BDS. Ärkebiskopen och den inbjudne palestinske gästen ledde tillsammans högtidsgudstjänsten i Uppsala domkyrka. Svenska kyrkans förlag Verbum översatte och publicerade hedersgästens Israelfientliga bok, i vilken judar inte erkänns teologisk och historisk hemhörighet i Israel. Boken distribuerades till alla hundratals deltagare och sprids fortfarande av förlaget. Samma S-ledamot som undertecknade apartheidmotionen var drivande i att lägga upp programmet för Teologi­festivalen.

● 2018 drevs en kyrkomötesmotion från S och C igenom och Svenska kyrkan beviljade 3 miljoner kronor för folkhögskoleverksamhet i Gaza. Folkhögskoleverksamheten skulle ske med företrädare för Kairos-Palestinanätverket. Samma S-ledamot som stod bakom denna kyrkomötesmotion undertecknade apartheidmotionen.

Att representanter för den antisemitiska BDS-rörelsen agerar i socialdemo­kratins namn i kyrko­mötet borde bekymra partiledningen. Utrikes­minister Ann Linde (S) har inte svarat på hur hennes partis agerande i kyrkomötet rimmar med hennes egen charm­offensiv för att återupprätta relationerna med Israel. Inte heller har den tidigare statsministern Stefan Löfven (S) svarat på spörsmålet om hur hans eget engage­mang mot antisemitism kan förenas med att hans hustru Ulla Löfven (S) tillhör den S-grupp i kyrkomötet som tog fram apartheidmotionen. Partipiskan från Sveavägen 68 viner således inte, trots att S säger att de inte vill associeras med Israelfientlighet och antisemitism.

S låter uppenbarligen de radikala elementen inom Tro och solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen) hållas. S vill inte ha dem nära partiet, men behöver rösterna, och har därför kapslat in Tro och solidaritet och låter Svenska kyrkan få utgöra rörelsens spelplan.

I fjolårets kyrkoval stärkte Socialdemo­kraterna och Tro och solidaritet sitt grepp över kyrkan. Rörelsen har ton­givande företrädare i kyrkostyrelsen och kyrkomötet. I Svenska kyrkans ”regering” och ”riksdag” sitter förutom Ulla Löfven även den tidigare LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin, före detta jämställdhetsministern Margareta Winberg, Tro och solidaritets tidigare ordförande Ulf Bjereld och Jesper Eneroth, son till infrastrukturministern, som 2013 bara var 18 år när han som yngsta ledamot valdes in i kyrkomötet och nu är S-gruppens ordförande.

Även Centerpartiet innehar tunga maktpositioner i kyrkan som kyrkomötets ordförande och andre vice ordförande-posten i kyrkostyrelsen. Centerpartiets utrikespolitiska talesperson gick snabbt ut och tog avstånd från apartheidmotionen. Det är därför oklart vilket mandat C-gruppen i kyrkomötet har.

Det faktum att även den opolitiska kyrkomötesgruppen Posk har leda­möter som drev igenom motionen visar att partipolitiseringen även nått in i grupper som gick till kyrkoval på att stoppa politiseringen.

Skillnaden mellan Israelkritik och den Israelfientlighet som tippar över i antisemitism har definierats av svenskgrundade IHRA (International Holocaust Remembrance Alliance). Den definition som Sverige, USA, Frankrike, Tyskland och ett stort antal av världens länder anslutit sig till bygger på forskning om antisemitismens innehåll och olika uttryck. När Israel kritiseras för att vara en, i själva sin existens, rasistisk stat är det ett uttryck för antisemitism. När paralleller dras mellan Israel och nazismens brott mot mänskligheten är det antisemitism. Apartheidmotionen, och en rad andra utspel från kyrkan i historia och nutid, har gett uttryck för antisemitiskt tankeinnehåll.

Ärkebiskoparna K G Hammar, Anders Wejryd och Antje Jackelén har stått på barrikaderna för den politiska aktivismen mot Israel. Två decennier av Israelfientlighet från ärkebiskopsstolen måste nu få ett slut. Att Antje Jackelén senare i år ska gå i pension är förhoppningsvis ett steg i den riktningen.

Apartheidmotionen visar att politiseringen av Svenska kyrkan nått vägs ände. Kyrkan är kidnappad och måste friges.


För detta behövs:


1.Att de politiska partiernas möjlighet att ha makt i kyrkan avskaffas. ­Lagen om Svenska kyrkan behöver därför rivas upp och skilsmässan mellan kyrka och stat bli verklighet på riktigt.

2.Att biskoparnas rösträtt och ansvar i kyrkomötet återinförs. Kyrkomötet måste vara ett kyrkomöte och inte ett politiskt ombudsmöte.

3.En vitbok över kyrkans Israelfientliga aktivism.

Jesus – Julafton 2021

White Christmas

The bright side

Track Santa

Cecilia Wassén, docent i Nya testamentets exegetik, alltså metodisk tolkning av texten, söker i sin forskning efter den okände, historiske Jesus. Hon säger att hon fascineras av hans mångsidighet och orädda karaktär. Men födelseberättelserna om honom är rena legender, säger hon.

Jakten på det okända: Hon söker den verklige Jesus

Sannolikt är han världens mest kände person. Ändå är hans verkliga liv i hög grad okänt och berättelsen om hans födelse en saga. Det menar forskaren Cecilia Wassén, som vigt sin forskargärning åt jakten på den okände Jesus och hans samtid.

Säkert har du hört om hur Jesus föddes i en krubba i Betlehem. Dit hade Josef och Maria tagit sig från hemstaden Nasaret efter den romerska kejsarens påbud att hela världen skulle skattskrivas.

Så berättas det i Lukasevangeliet i Nya testamentet. Men, hände sig det här verkligen? Och vem var och blev den där Jesus som det berättas om?

– Jesus var en känd predikant och framgångsrik helare som lockade människor, det kan vi nog sluta oss till. Men berättelserna om hans födelse är rena legender utan historisk förankring, säger Cecilia Wassén, docent vid Teologiska institutionen på Uppsala universitet.

I den traditionella julkrubban samsas inslag från födesleberättelsen enligt Matteus, med inslag från Lukasevangeliet, som om de vore en berättelse.

Tillsammans med en annan bibelforskare, Tobias Hägerland vid Göteborgs universitet, gav hon häromåret ut boken "Den okände Jesus, berättelsen om en profet som misslyckades". I kyrkliga kretsar väckte den viss uppståndelse och debatt. Boken "rör sig på ett gungfly av hypoteser", skrev exempelvis den kristna nyhetstidningen Världen i dag och menade att den aldrig skrivits om Jesus i själva verket inte varit världshistoriens främsta profet.

Genom historievetenskapliga, kritiska metoder för att granska källorna, framför allt Bibelns fyra evangelier, och genom att sätta dem i sitt judiska sammanhang försöker forskarna mejsla fram den historiske Jesus.

Avgörande är just att förstå den tid Jesus levde i och den judendom han predikade, menar Cecilia Wassén. Läran om Jesus som Guds son var judisk ända till den dag då så många icke-judar sällat sig till den att judarna blev i minoritet.

Vem skulle du säga att Jesus var?

– En enkel man från ett litet samhälle i Galileen, som på något sätt blir övertygad om att han är Guds verktyg och som viger sitt liv åt att sprida budskapet om att Guds rike är nära. Han måste ha varit ivrig, passionerad och besatt av att Guds rike var i annalkande, säger Cecilia Wassén.

Nyckeln till en förståelse av den historiske Jesus är att förstå han judiska samtid och den judendom han predikade. I synen på judendom och kristendom har det gjorts många fatala misstag i historien, menar Cecilia Wassén.

Men hur historien började vet vi alltså inget säkert om, för som historisk källa till kunskap är Lukas julevangelium inte värt mycket, menar hon.

Evangelierna skrevs mellan år 70 och 100. Då hade Jesus varit död i flera årtionden och fått följare som hyllade honom som frälsaren, Messias och Guds son. I sin bok liknar Cecilia Wassén och Tobias Hägerland evangelierna vid propaganda med det tydliga syftet att stärka anhängarna i tron och att locka nya.

Just födelseberättelsen stämmer bra in med hur legender om mäktiga män brukade vävas.

– Legender byggdes ofta upp runt stora män i efterhand. Inte sällan förknippades till exempel kejsares födslar med märkliga himlafenomen.

Av de fyra evangelierna är det två, Markus och Johannes, som inte berättar något om Jesus födelse. Hos de två andra, Lukas och Matteus, är berättelserna olika. Exempelvis pekar Cecilia Wassén på att Josef och Maria verkar bo i Betlehem enligt Matteus. Och vid julkrubban som många av oss har hemma kommer herdarna från Lukas och de vise männen från Matteus.

– Troligen föddes Jesus i sin hemort Nasaret, men Betlehem var viktigt för budskapet om en ny frälsare, eftersom det var kung Davids stad.

En kvinna tänder ljus i födelsekyrkan i Betlehem under en söndag i december. Men troligtvis föddes Jesus i sin hemstad Nasaret, tror forskaren Cecilia Wassén.

Skattskrivningen nämns bara av Lukas. Sådana förekom, men det finns enligt Cecilia Wassén ingen annan uppgift om en skattskrivning vid tiden för Jesus födelse. Dessutom är det osannolikt att alla skulle ha uppmanats att gå till sin stamfaders hemstad för att registrera sig, menar hon.

– Tänk vilken folkvandring det skulle ha blivit. Det är en absurd tanke.

Hennes slutsats blir att berättelsen om Jesu födelse är en "trevlig sägen och en fin legend" om en frälsare, gudomlig på något sätt, som kommer till jorden.

– Och det kan man ju tro på även om det inte gått till precis så här, säger Cecilia Wassén.

Men för många människor är det sanning att det här har hänt.

– Ja, men jag uppmanar alla att läsa berättelserna själva och jämföra.

Cecilia Wassén har tillsammans med en annan bibelforskare, Tobias Hägerland vid Göteborgs universitet, gett ut boken "Den okände Jesus, berättelsen om en profet som misslyckades."

I sin egen tid var Jesus förmodligen inte anmärkningsvärt omtalad eller känd. Flera predikanter hade följarskaror och budskap om att den yttersta dagen var nära.

– Man grep och straffade ju bara Jesus, inte hans lärjungar. Det måste ju betytt att man inte tog särskilt allvarligt på den rörelse han satt i gång, säger Cecilia Wassén.

Därmed är vi inne på formuleringen i boktiteln om Jesus som en profet som misslyckades. Meningen kan ju inte ha varit att Jesus – som skulle vara judarnas nya konung och världens frälsare – skulle dödas, menar Cecilia Wassén.

– Vi driver tesen att just den påsk när Jesus rider in i Jerusalem var tiden då han och hans anhängare trodde att den nuvarande onda tidsåldern skulle gå under och det nya gudsriket skulle komma, med Jesus som Guds ställföreträdande regent. Det är också därför han arresteras och avrättas just då, säger hon.


Det låter ju sektlikt?

– Ja visst. Jesus kräver ju väldigt mycket av sina följeslagare när han begär att de ska lämna allt och följa honom. Vi får aldrig höra vad fruarna till hans lärjungar tycker, men där var Jesus nog inte populär alla gånger.

Ofta kan akronymen Inri läsas på altarbilder som denna. Bokstäverna förkortar latinets "Jesus från Nasaret, judarnas konung". Den judiska tiden och livet är en viktig utgångspunkt för att förstå vem den historiska Jesus var, menar forskaren Cecilia Wassén.

I och med Jesus plötsliga död blir tron på uppståndelsen så oerhört avgörande i den kyrkliga teologin. Som Jesus förvandlade vatten till vin, förvandlar den hans gärning från misslyckad till lyckad. Men sådana mirakler måste avskrivas som förklaring till ett skeende av den som har ett vetenskapligt perspektiv, menar Cecilia Wassén, och lägger fram en möjlig förklaring till Bibelns vittnesuppgifter om att Jesus grav skulle ha varit tom:

– De som gick dit kanske råkade gå till fel grav, säger hon och förklarar att det fanns hundratals uthuggna klippgravar runt Jerusalem.

Cecilia Wassén uppmanar alla att läsa bibelns berättelser själv och jämföra texterna om Jesu liv där.

Undergörare eller inte, Jesus verkar i alla fall ha haft stor framgång när det handlat om helande, en konst som haft sina utövare i alla tider och kulturer. Cecilia Wassén ser inga skäl att betvivla att han verkligen sågs som en helbrägdagörare av Guds nåde.

– Placeboeffekten är i dag en välkänd effekt. En annan förklaring kan vara att malaria var en utbredd sjukdom i området, en sjukdom som ofta går fram och tillbaka. Blev man bättre i anslutning till att man sett Jesus så förklarade många det säkert med det, snarare än med sjukdomsbilden, säger hon.

Helandet kan ha haft en nyckelroll i Jesus utveckling tror Cecilia Wassén.

– Vi antar i boken att framgångarna som helare gör honom mer och mer övertygad om att han är utvald att utföra Guds uppdrag.

Hon fascineras av Jesus och hans mångsidighet. Han predikar, debatterar, undervisar, helar, är orädd, sätter sig upp mot auktoriteter och står på de utsattas sida.


Har du lärt känna honom?

– Nej, det kan jag inte säga. Vi kommer honom inte riktigt nära, det är ju inte hans egna texter. Vi får inte veta om han själv tvivlade någon gång. Men jag har kommit en bit på väg.

Kristendom och judendom är ju tro och inte vetenskap. Ändå ser Cecilia Wassén det som en viktig uppgift för forskningen att söka den historiska sanningen.

– Det här börjar med en historia om en person och blir en världsreligion. Då är det klart att det är viktigt att ta reda på vad som verkligen hände.

Jakten på det okända

I några reportage berättar UNT om Uppsalaforskares jakt på det okända. I senare delar ska vi bland annat få träffa forskaren som söker efter intelligent liv i rymden och doktoranden som jagar mörk materia vid Big bang-maskinen Cern i Schweiz, där protoner krockas med nära ljusets hastighet.

Cecilia Wassén är docent i Nya testamentets exegetik, alltså metodisk tolkning av texten. Förutom sin forskning om den historiske Jesus har hon forskat mycket om de så kallade Dödahavsrullarna.

Reformationen

Från Bibelfokus:

70 avgörande år för evangelisk tro i Sverige

Många känner till att Martin Luther den 31 oktober 1517 offentliggjorde sina 95 tester, vilka främst riktade sin udd mot Katolska kyrkans avlatshandel (= försäljning av ”nåd” för att på den tiden finansiera bygget av St. Peterskyrkan i Rom). Från denna dag räknar man att reformationen startade. Sedan spred sig reformationen snabbt till Sverige, inte minst genom bröderna Olaus och Laurentius Petri. Båda var utbildade i Tyskland och var präster. När Gustav Vasa blev utsedd kung i Sverige 1523 fick reformationen snabbt ett genombrott på grund av en rad olika beslut, beslut som vanligen var grundade på både religiösa, ekonomiska och maktpolitiska motiv. Vilka motiven nu än var så fick denna nyordning i Sverige en mängd positiva konsekvenser, inte minst på sikt. Man kan lätt konstatera att vi svenskar än idag njuter av frukterna från den svenska reformationen, men att vi trots det idag håller på att tappa fotfästet när det gäller förståelsen av till vilken välsignelse denna reformation har varit. Men låt oss inledningsvis se lite hur läget var i landet precis före Gustav Vasa.

Läget före Gustav Vasa i korthet

Sverige hade vid 1500-talet varit katolskt i 500 år. Kyrkan hade under dessa år inte endast tillförskansat sig stor religiös makt utan även politisk och ekonomisk. Kyrkan hade samlat på sig stora rikedomar och ägde i början av 1500-talet 20 % av all jord. Kronan (staten) ägde endast 6 %. Biskoparna hade fasta platser i riksrådet, de bodde i borgar och slott och hade egna beväpnade styrkor. Det fanns ca. 50 kloster i landet. Kronan var förhållandevis fattig och såg därför möjligheter i Kyrkans rikedomar.

Gustav Eriksson blir kung

Efter blodbadet i Stockholm kokade ilskan ute i landet. Gustav Eriksson (mer känd som Gustav Vasa) försökte i januari 1521 få igång ett uppror mot kung Kristian bland folket i Dalarna. Detta misslyckades och Gustav kände sig tvungen att fly mot Norge. I Lima socken hann några dalkarlar upp honom och bad honom återvända, de hade nämligen nåtts av nyheten om fortsatta blodbad i flera andra större städer där kung Kristian var på eriksgata och samtidigt gjorde upp med motståndarna. Nu ville dalkarlarna trots allt att Gustav skulle leda ett uppror mot kungen. Gustav valdes snabbt till Dalarnas hövitsman och när fler och fler anslöt sig till honom vann hans styrkor allt mer terräng. I augusti 1521 valdes han till riksföreståndare vid ett möte i Vadstena. Vid det här läget flydde många förnäma män till Danmark, bland dem ärkebiskopen Gustav Trolle – som Gustav Vasa beskrev som ”den nya påvens lem och djävulens ståthållare och troll”. 1523 avsattes Kristian II som kung i Danmark vilket ledde fram till att Gustav Vasa kunde väljas till kung i Sverige 6 juni 1523.

Riksdagen i Västerås 1527

På grund av ekonomiska problem i landet samt social och religiös oro, sammakallade Gustav Vasa till en riksdag i Västerås år 1527. Under denna riksdag fattades beslut som började inskränka den Katolska kyrkans makt och ägande av mark och gods i Sverige. Äganderätten till biskoparnas slott och borgar övergick till Kronan och biskoparnas väpnade grupper begränsades kraftigt. Kyrkans övriga ägande av jord och gods minskades kraftigt och överfördes också till Kronan. Detta innebar att antalet gårdar ägda av Kronan på kort tid ökade från 4000 till 18.000. Nyordningen innebar också att Gustav Vasa gjorde sig själv till Kyrkans överhuvud istället för påven. Under riksdagen bestämdes också att Guds Ord skulle predikas rent och klart, vilket gav utrymme för den lutherska förkunnelsen.

Ny kyrkoordning

År 1529 fastslogs att endast Bibeln skulle vara grunden för kunskap om Gud. 1531 blev Laurentius Petri utsedd till Sveriges förste evangelisk-lutherska ärkebiskop. 1536 beslutades att den svenska mässan skulle införas i alla landets kyrkor, samtidigt avskaffades bruket av rökelser och smörjelser. 1541 kom Gustav Vasas svenska Bibel ut, vilken främst byggde på Martin Luthers tyska bibelöversättning. 1544 gjordes ändringar av kyrkoritualen i reformatorisk riktning samtidigt som helgonkulten, pilgrimsfärder och själamässor förbjöds.

År 1571 kom en ny kyrkoordning som blev den första fullständiga kyrkoordningen och bekännelsetexten under reformationen. Den antogs på ett kyrkomöte i Uppsala 1572. År 1593 ägde Svenska kyrkans viktigaste kyrkomöte rum, vilket ledde till att Sverige fortsatte att vara ett land med en evangelisk-luthersk bekännelsekyrka. Under kyrkomötet beslutades att bl.a. katolicism och kalvinism skulle förbjudas då dessa lärosystem inte var förenliga med evangelisk tro (mer om detta viktiga kyrkomöte längre fram).

Följder av reformationen

Man kan med fog säga att det moderna Sverige fick sin start i och med Gustav Vasas nyordning och genom att reformationen då fick fäste i landet. Reformationen innebar en mängd förändringar inom Kyrkan vilka infördes mycket snabbt. Detta väckte till att börja med motstånd bland olika grupper ute i landet, inte minst bland bönderna. En stor fördel var att gudstjänsterna började hållas på svenska (från att ha varit på latin). Bibeln, Luthers katekes och många andra böcker översattes också till svenska. Katekesundervisning, husandakter och husförhör började hållas, och dessa var inte enbart en negativ börda för allmogen – så som det ofta presenterats – utan de innebar att den evangeliska trons grunder inpräntades i folket samt att en stor del av befolkningen lärde sig att läsa trots att det inte fanns någon reguljär skolgång. Detta bidrog också till landets positiva utveckling. Reformationen bidrog inte endast positivt inom det religiösa området utan på sikt även inom det politiska och ekonomiska.

Bibeln och den Augsburgska bekännelsen skulle vara normerande för tron och den svenska kyrkan.

Johan III:s katolskt inspirerade liturgi förkastades, och 1571 års kyrkoordning bekräftades.

Främmande trosbekännare skulle inte kunna erhålla ämbeten i riket.

Återöppnande av Uppsala universitet.

Kungens kyrkliga roll skulle vara som beskyddare.

Den enda kyrkliga lära som skulle tillåtas var evangelisk-luthersk tro, medan katolicism, kalvinism och zwinglism förbjöds.

Detta möte kan man säga satte sitt sigill på att Sverige skulle vara ett land med en evangelisk-luthersk tro och kyrka. Reformationen var i och med detta slutligen stadfäst i Sverige!

Olaus och Laurentius Petri

Bröderna Pettersson från Örebro enligt Wikipedia

Olaus Petri var den som reformarade den svenska kyrkan, han införde den svenska bibeln och satte kungen som den högsta makten. Genom dessa reformationer fick staten tillgång till biskopsstift och andra egendomar som tidigare tillhört kyrkan.


Olaus Petri föddes i Örebro som son till smeden Peter Olofsson och hans hustru Kristina Larsdotter. Efter studier vid Örebro trivialskola och i Uppsala fortsatte Olaus Petri sina studier i Tyskland, där han, efter en kort vistelse i Leipzig hösten 1516 inskrevs vid Wittenbergs universitet med tillnamnet Phase. Han mottog här avgörande intryck från Martin Luther, och promoverades 10 februari 1518 till filosofie magister. Troligen studerade brodern Laurentius Petri Nericius (Lars Pettersson från Närke) här med honom en kortare tid.

Han återvände till Sverige hösten 1518, blev kansler åt biskop Mattias Gregersson (Lillie) i Strängnäs och vigdes av denne till diakon 1520. Efter Stockholms blodbad, vars första offer var Mattias Gregersson och vars död Olaus Petri troligen var ögonvittne till, verkade han som lärare vid domkyrkoskolan i Strängnäs där han snart väckte uppmärksamhet och oro genom sina föreläsningar över Bibeln. Han fick en övertygad anhängare i sin överordnade Laurentius Andreæ och kom genom denne i kontakt med Gustav Vasa, som 1524 kallade honom till Stockholm som stadens sekreterare.

Han fick samtidigt rätt att predika i stadskyrkan, vilket blev betydelsefullt för hans arbete för reformationen. Den vann, trots häftigt motstånd, förvånande hastigt framgångar i Stockholm. Genom kungens beskydd avvärjdes biskop Hans Brasks försök till kyrkliga kraftåtgärder, då Olaus Petri 1525 avgörande bröt med den katolska kyrkorätten genom att gifta sig med Kristina, en borgardotter från Stockholm. Tillsammans fick de två barn: dottern Elisabeth född 1526 och sonen Reginald född 1527.

1526 framträdde Olaus Petri även som författare och inledde sin epokgörande litterära verksamhet med Sveriges första reformatoriska skrift Een nyttwgh wnderwijsning. Den samma år utgivna Thet Nyia testamentit på Swensko var huvudsakligen en översättning av Olaus Petri. 1527 följde Olaus Petris mot Peder Galle riktade Swar påå tolf spörsmål och stridsskriften mot Paulus Heliæ Swar uppå itt ochristerlighit sendebreff. Vid Västerås riksdag 1527 var Olaus Petri närvarande, och då hade reformationen hunnit få ett brett stöd bland befolkningen i staden. 1528 blev Olaus Petris rikaste produktionsår. Han inledde det med en predikan vid Gustav Vasas kröning, och författade även de religiösa skrifterna Een liten boock om sacramenten, Een liten boock i huilko closterleffwerne forclarat warder och Om Gudz ordh och menniskios bodh och stadhgar. Under de följande åren utgavs Een handbock på swensko (1529), Een lijten postilla (1530) som även innehåller En lijten chatechismus samt Then swenska messan (1531). En psalmbok, Swenska songer eller wijsor som Olaus Petri skall ha utgett 1526, finns inte bevarad men är känd genom ett omtryck 1530 och utkom i en utökad utgåva 1536. Som Stockholms stadssekreterare nedskrev han Tenkiebock ifrån 1524 till 1529.

1531 utsågs Olaus Petri till kungens kansler, en uppgift för vilken han var alldeles olämplig och han ådrog sig kungens missnöje. Han befriades redan 1533 från sin tjänst. Under de följande åren ägnade han dels åt att översätta Gamla testamentet till svenska, dels åt utarbetandet av sin svenska krönika (tryckt första gången i Schriptores rerum succiarum medii ævii, 1818).

Verket utmärktes av en för tiden ovanlig kritisk syn på glorifieringen av Sveriges forntid och dold kritik mot överheten, indirekt riktad mot kungen, vilket i kombination med öppen kritik mot kungen, formulerad 1539 i Emoot the gruffueliga eedher skärptes det redan spända förhållandet mellan dem till en fullständig brytning.

Olaus Petri blev 2 januari 1540 i Örebro, tillsammans med Laurentius Andreæ, dömd till döden för högförräderi. Anklagelsepunkterna omfattade: att ha författat en krönika kritisk mot kungen, att ha haft kontakter med oroselement bland Stockholms borgerskap, att han skulle ha försökt vädjat om benådning av den dödsdömde förrädaren Gorius Holste och för att ha känt till krutkonspirationen utan att berätta om den. Olaus Petri bestred anklagelserna då åtalspunkterna lästes upp, men sägs i domen utan att ha utsatts för tortyr bekänt att han känt till krutkonspirationen.

Domen omvandlades senare till dryga böter, och Olaus Petri togs sedan åter till nåder. 1542 anförtroddes han inspektoratet över Stockholms skolor och utnämndes 1543 till kyrkoherde i Stockholm. Olaus Petri prästvigdes först 1539 av strängnäsbiskopen Botvid Sunesson.[8] Under dessa senare år ägnade sig Olaus Petri främst åt prästgärningen. Helt upphörde dock inte hans författarskap: 1550 utgav han det första svenska skådespelet, Tobiæ comedia.

Efter Olaus Petris död beordrade Gustav Vasa att hans arkiv och manuskript skulle förstöras. Olaus Petri verkade också som rättsfilosof. Hans bäst kända juridiska verk är Domareregler, som enligt tradition ingår i Sveriges Rikes Lag och i Finlands lag. De trycktes första gången av Ericus Benedicti Schroderus och har sedan 1635 bifogats i tryckta upplagor Sveriges Rikes Lag.




Laurentius Petri var bror till den svenske reformatorn Olaus Petri, och son till smeden Peter Olofsson och Kristina Larsdotter. Genom att Petrus Magni vigde Laurentius Petri till biskop kom de svenska biskoparna att inneha en obruten apostolisk succession, något som dock bestrids av den romersk-katolska kyrkan (senast förmodligen – om än ej uttryckligen – i dokumentet Dominus Iesus från år 2000).

Laurentius Petris ungdom är höljd i dunkel. Första gången hans namn med säkerhet omnämns är 1527, då han på Gustav Vasas bekostnad sändes att studera vid tyska universitet, bland annat Wittenbergs universitet, men troligen hade han redan tidigare studerat där.

Efter sin hemkomst blev han först skolmästare i Uppsala.

Han valdes så på kyrkomötet i Stockholm 1531, sannolikt under påtryckningar från Gustav Vasa, till ärkebiskop av Uppsala stift och därmed för Sveriges dåvarande kyrkoprovins.

Laurentius Petri var mer försiktig än sin bror och vek undan för kungens krav då dessa blev för stora. Under de första åren kom hans tid främst att upptas av den nya bibelöversättningen, som utkom 1541.

Sitt första större inlägg i den kyrkliga frågorna gjorde han i sin 1533 skrivna Förklaring på Västerås recess och på ordinantan, där han utvecklade sitt kyrkopolitiska och kyrkoorganisatoriska program i motsats till kungens sätt att tillämpa recessen. Redan genom en så kallad förening 1533 begränsade Gustav Vasa ärkebiskopens befogenheten, och den beskars ytterligare under den tyska perioden, då kungens kroniska misstro och strävan efter att upplösa biskopsinstitutionen satte Laurentius Petris undfallenhet och seghet på prov.

Bland annat tvingades han själv som bisittare underteckna dödsdomen mot sin egen bror och Laurentius Andreæ 1540. Under mer en ett decennium fick Laurentius Petri finna sig i att vara skjuten åt sidan, sedan kyrkans främsta ledning 1539 överlämnats åt Georg Norman som superattendent. I tysthet verkade han för en återgång till den nationellt kyrkliga organisationen, utförde den betydelsefulla revisionen av de kyrkliga böckerna (handboken och mässboken) och fortsatte det arbete på en kyrkoordning som han under sin första ämbetstid påbörjat.

Georg Normans bortgång 1553 ställde Laurentius Petri på nytt i den kyrkliga ledningens medelpunkt. Han utvecklade under denna tid en omfattande litterär verksamhet, som under 20 år dominerade det svenska boktryckeriet, oaktat flera av hans skrifter trycktes först efter hans död. Flera av dem är ännu outgivna. Bland annat utgav han 1555 en omfattande postilla och 1557 Sveriges första nykterhetsskrift: Emoot dryckenskap. Hans förhållande till kungen var nu någorlunda gott, även om konflikter förekom. En sådan var Gustav Vasas giftermål 1552 med sin avlidna hustrus systerdotter, Katarina Stenbock, vilket Laurentius Petri motsatte sig som ingånget inom förbjudna led. Den Svenska krönika som Laurentius Petri fullbordade 1559 vann dock kungens godkännande. Han anlitades även av kungen för diplomatiska uppdrag, bland annat som ledare av en fredbeskickning till Ryssland 1557.

Under Erik XIVs regering ökade Laurentius Petris frihet. Det kyrkoordningsförslag, som han av Gustav Vasa hindrats att lägga fram, kunde nu framläggas för riksdagen i Stockholm 1562, och även om kungen inte stadfäste det, kunde Laurentius Petri verka för dess tillämpning i praktiken. Under några år upptogs hans intresse i hög grad av den konfessionella polemiken mot Dionysius Beurraeus och kalvinismen, som han bekämpade i en rad skrifter, bland annat Om någor stycker wårs Herras Jesu Christi nattward anrörandes, där den nya tysk-lutherska ortodoxien tydligt framträder och den svenska kyrkan för första gången uttryckligen betecknas som luthersk. Laurentius Petris verksamhet och intresse omfattade i övrigt alla det kyrkliga livets yttringar, med själavården som det centrala. Han ombesörjde nya upplagor av de kyrkliga böckerna (psalmboken 1567 med tillägg 1572 och den första katekesutgåvan 1567) och arbetade bland annat för kyrkomusikens höjande.

I tidens politiska konflikter visade han sin anpassning till den världsliga makten. Han dömde 1563 hertig Johan och var i det längsta lojal mot Erik XIV, men anslöt sig 1568 till hertigarna och dömde senare den forne kungen inte bara förlustig kronan utan även till döden. Sjuk och ålderstigen fick han se sitt livsverk krönt med seger, då den av Laurentius Petri själv utarbetade 1571 års kyrkoordning antogs på ett kyrkomöte i Uppsala 1572.

Laurentius Petri var gift med Elisabeth Didriksdotter, dotter till Didrik myntmästare och Birgitta Kristiernsdotter (Vasa). Han blev förlovad med henne av kung Gustav Vasa efter att han hade officierat vid dennes bröllop år 1531 Två av hans döttrar blev gifta med hans närmaste efterträdare som ärkebiskopar: Margareta var i tur och ordning gift med hans två efterträdare, och Magdalena med Abraham Angermannus Hans hustru och döttrar blev därmed Sveriges första biskopinnor.

Tibble Kyrka i Täby

 

Den här kyrkan ligger på fjärde våningen i ett församlingscentrum med plats för pastorsexpedition, församlingsverksamhet, kapell och hobbylokaler. Tibble kyrka invigdes 1978 men togs i bruk redan i december året innan vid en ceremoni vid första advent. Kyrkorummet är rektangulärt och de stora glasmosaikväggarna dominerar rummet. Glasmosaiken täcker totalt en yta på 950 kvadratmeter och är gjorda av Mogens Jörgensen. Mosaikerna är gjorde med inspiration från Johannes uppenbarelse och då speciellt Johannes vision av nya Jerusalem. Golvet är av kalksten. Innertaket är plant och täcks med ljuddämpande plattor i mörkgrått. Det är verkligen mosaiken som får sätta färg på rummet här. Altaret, dopfunten, bänkarna och predikstolen är alla ritade av Göran Kjessler.

Panoramabild

Kyrkans problem

 

Det är bra att ärkebiskopen känner ansvar för global samhällspolitik och global miljöpolitik men hon och de två föregående ÄB har den största skulden till att medlemmar flyr Kyrkan!

Församlingarna är Svenska Kyrkan och det är klart att det skaver när vi har ärkebiskopar som visar större intresse för interreligiös fördjupning än för värnandet av de kristna församlingarnas framtid.