Det här skrev jag för 15 år sedan och det gäller fortfarande:
Bland Guds representanter hos oss människor, finns det många som tror sig veta att Gud saknar humor . Dessa präster, pastorer, imamer, munkar, mullor, rabbiner, gurus och bankdirektörer, är sällan några muntergökar.
Alla tjänar de en högre eller inre makt, men få av dem tycker om att deras Herre blir föremål för ordvitsar och satir.
Gud, Allah, Shiva & Co, Mammon och övriga potentater, ska enligt fundamentalisterna , tas på stort allvar och inget i de ursprungliga heliga skrifterna får ifrågasättas.
I Enköpingsposten (varifrån bilden är snodd) pågår en insändardebatt om bibeltolkning. En strikt bibeltrogen kvinna och en ateistisk man, båda med god bibelkunskap, debatterar Bibelns trovärdighet.
Den debatten är långt från nätforumens intensitet med möjlighet till hundratals kommentarer och genmälen per dag. Här blir det varannandagsdebatt på det gamla hederliga sättet, men humor saknas där som i forumen.
Överstepastorstan Åsa Waldau från Knutby, sade i en av sina många stolliga predikningar, att Gud har humor. Det såg hon när hon var i Australien. Alla konstiga djur som fanns där har Gud, enligt henne, skapat för att roa människorna. Gud hade jättekul när han skapade alla dessa konstiga djur, proklamerade profetissan.
Det där är en episod från religionernas mörka bakgård, men det finns gott om ljusgestalter bland de svenska kristendomsledarna.
Martin Lönnebo blev som biskop i Linköpings stift, en banbrytare; en kyrklig ledare med sökande, nyfikenhet och humor som kännetecken förutom den gränslösa vänligheten.
KG Hammar lade i en växel till och ifrågasatte som ärkebiskop, offentligt de gamla doktrinerna. För detta blev han älskad, respekterad, föraktad och avskydd.
Oavsett vad man tycker om KG H (jag respekterar honom djupt), har han förändrat prästernas villkor i Sverige. Det blev med Hammar, på ett sätt legaliserat att ta ut svängarna och tycka självständigt i stället för att endast hänvisa till Bibeln.
Två unga präster har på ett påtagligt sätt markerat den nya tiden genom sina metoder för att marknadsföra den största kraften av alla; den obegripliga och okontrollerbara.
Båda lägger ut sina predikotexter i sina bloggar och båda predikar på ett sätt som gör varje gudstjänst till en manual i livskonst.
Båda inspirerar till öppen och ibland hetsig debatt i sina bloggar vilket får många att tänka friare när det bundna ordet blir omtvistat.
Karin Långström Vinge och den finlandssvenske språkekvilibristen Karl af Hällström (skriver flytande på minst fem språk), är två präster med enormt stor betydelse för den moderna kristendomen. De når tillsammans flera hundra religionsintresserade människor varje dag med sina kloka budskap.
Uppdaterat 2/11 på grund av skorret. Förlåt mig Kalle, jag visste ju men lät slentrianen styra pekfingret.
Har Gud humor var frågan.
Här är resultatet av humorsökning hos Svenska Kyrkan.
Hälsa för övrigt på hos Svenska Kyrkan genom att klicka på rubriken.
Här finns flera tusen skämtteckningar med samma tema.
För oss skeptiker som har följt Livets Ords utveckling med och på distans, är Ulf Ekman den svenska kristenhetens clown. Hans framträdanden i början, med illvrålanden och galna profetior, var helt i klass med galenskaparnas produktioner. Nu försöker han med troget stöd från husmagasinet Världen i dag, bli rumsren och presentabel i Svenska Kyrkan. Visar det sig att han är så korrumperad som det antyds i pressen, lär han dock tvingas att ta till mera sofistikerad och trovärdig humor.
UPPLAGD AV GERMUNDS BLOG KL. 09:15
